Vi var hos svärfar och hans fru och blev bjudna på god påskmat. Därefter spelades det minibiljard och kort med varierande framgång.



När vi åkte hem yrde snön i luften, och nu är Skövde täckt av ett vitt lager. Inte ett spår syns nu av våren som så sent som igår låg över staden..:(
Är ganska nöjd över att vi ännu inte har bytt till sommardäck på bilen, något har man tydligen lärt sig om väderlekens nyckfullhet.
Läser man artikeln så verkar ju dock kylan bara vara tillfällig, som tur är. Jag ser med glädje fram emot att värmen kommer tillbaks.

---

Ska även passa på att ventilera en sak jag har funderat allt mer över på sistone, så sent som igår: Fenomenet Stavgång. Stavarna har ju som Ni märkt allt mer tagit sin plats i svenskarnas händer, och det finns ju både för- och nackdelar med det som med allt annat. En fördel är ju att många som tidigare inte motionerat har hakat på trenden, och kommer ut i spåren. En sak jag har noterat med stigande intresse är dock att stavarna allt mer verkar ha blivit en assescoar, som hänger och dinglar i gemene mans (och kvinnas) händer. Man verkar inte längre se dem som ett träningsredskap, utan som någonting man "ska" bära med sig, och ev. slumpvis sätta ner i marken. Många av dessa gångare har dessutom en mycket underlig hållning, så man kan bara räkna ner dagarna tills han/hon drabbas av underliga förslitningsskador till följd av sin "träning".
Är det någon mer som har gjort liknande iakttagelser, eller är jag ensam om dessa något udda funderingar?