Sandra arbetar som sjuksköterska på sjukhuset i Falköping, och när hon kommer hem från jobbet en sen höstkväll möts hon av ett hus som står i lågor. Det visar sig att hennes femårige son brunnit inne, men maken sköts till döds innan branden bröt ut.
Givetvis rasar hela Sandras värld samman, och då känns det extra skönt att hennes pappa träder fram som en trygg punkt i tillvaron. Sandra stod alltid närmast sin mamma, och hennes pappa visste aldrig riktigt hur han skulle uttrycka sig och bete sig tillsammans med sin dotter. När modern sedan gick bort var det som om avståndet mellan Sandra och hennes pappa bara växte, istället för tvärtom. Nu har det dock gått flera år sedan dess, och Sandra är glad att hennes pappa har träffat en ny kvinna, så att han slipper vara ensam på ålderns höst.
Bara några dagar efter branden blir Sandra överfallen och nedslagen under en promenad, och såväl familjen som polisen börjar inse att mördaren inte är färdig med sitt uppdrag ännu, men vad är hen ute efter, och varför???
Ann Olerot är en av mina gamla "danskompisar", så därför känns det lite extra roligt att hon nu gett ut en bok, som dessutom utspelar sig i hembygden.
Jag gillar persongalleriet (på polissidan; Sandra tycker jag är allmänt fjantig, och det är inte särskilt svårt att lista ut vem den skyldige är) och samspelet dem emellan. Tyvärr märks det dock alltför väl att vi har att göra med en debutant; Olerot har genomgående problem med tempus, dialogerna haltar och korrekturläsningen är
mycket slarvigt genomförd. Det råder dock ingen tvekan om att det finns något här; Olerot har onekligen en fallenhet för det här med att berätta spänningsromaner, men ett gott råd är att lägga mer tid och energi på korrekturläsningen i framtiden.
Grannflickan är en lättläst spänningsroman, och passar perfekt som hängmatteläsning!