Bokälskaren

ISBN: 978-91-642-0390-8.

Serie: Evert Gräns, del 6.

Roslund & Hellström skriver ganska råa kriminalromaner,  samtidigt som de med varsam hand beskriver det där som skaver och bränner hos huvudkaraktärerna. Även om jag personligen lever i en ganska skyddad och ombonad tillvaro så tvekar jag inte på att livet med största sannolikhet ser ut ganska precis så här för många som växer upp i socialt mer utsatta miljöer. Det är bra att dessa personers verklighet skildras; jag får verkligen en viss insikt i hur svårt det måste vara att vända ryggen till och ta sig ur allt som en betraktat som sin vardag och verklighet sedan så länge en kan minnas.

Författare: Tinka Ullbro.
ISBN: 978-91-7497-005-0.

Annika har under ett års tid levt under jorden med sina barn Adrian och Mathilda; alltid kortare perioder som inneboende hos andra som av olika anledningar också lever gömda. Det är ett liv som tär på individerna; att aldrig kunna komma någon nära, aldrig kunna berätta sitt riktiga namn eller få vänner. En dag är det dock inte nog; personen de varit på flykt undan hittar dem, och är ytterst nära att slå ihjäl Annika, inför ögonen på sin femårige son. Den de har gömt sig undan var Annikas före detta man, och barnens pappa, som redan har avtjänat ett fängelsestraff för att grovt ha misshandlat sin före detta fru. Adrian får mycket allvarliga men av det han sett, och det visar sig även att han tar på sig hela skulden för vad som hänt...

Paola har mångårig erfarenhet som barnpsykolog, och har de senaste åren samarbetat mycket med polisen i olika ärenden. Det är Paola som tar sig an Adrian och Mathilda, medan deras mamma fortfarande är häktad för att ha tagit dem med sig på flykt undan sin far.



Löftet är en mycket stark bok, som tyvärr beskriver verkligheten för alltför många kvinnor och barn i vårt samhälle. Jag gillar kombinationen av relationsdrama, psykologi och spänning som genomsyrar hela boken.

Tack till Förlaget Orda, som gav boken till oss bokbloggare vid bokmässan!

Författare: Thomas Erikson.
ISBN: 9789173518840
Serie: Alex King, del 2.
Uppläsare: Felix Engström.

Sara och hennes bästa väninna Marie är på fest på Lucianatten, men när Sara följer med ett par unga män på efterfest bestämmer sig Marie i sista minuten för att istället åka hem. Det sista hon säger till Sara innan hon åker är "Förlåt mig..." Dessa ord visar sig dock inte ha någonting att göra med att Marie inte följer med, som Sara först trodde, utan om något helt annat...

När Sara och de två männen kommer till lägenheten där efterfesten skulle äga rum visar det sig att ytterligare två män väntar där, och de har något helt annat i tankarna än Sara... Sara blir brutalt våldtagen och misshandlad av de fyra männen, och när hon tar sig till sjukhuset bekräftas svåra skador såväl i underlivet som över hela kroppen. Trots detta frågar den första polismannen hon möter om hon kanske var tillsammans med någon av de fyra männen, och gett dem intrycket av att hon ville "ha lite kul" med hans kompisar också..? Han menar att det inte finns någonting att anmäla, eftersom någon våldtäkt sannolikt inte har ägt rum.

Detta hör brottsofferstödjaren Johanna, som istället tillkallar kriminalinspektör Nina Mander, som tar sig an Saras fall. Genom henne blir även Alex King inblandad, som coach och för att ytterligare stötta Sara medan hon genomgår vad som ibland kallas "den andra våldtäkten"; rättegången och alla de påfrestande förhören, där hennes agerande kommer att bli starkt  ifrågasatt.



Just nu känns Illdåd tyvärr nästan kusligt aktuell; sex tonårspojkar som tidigare dömts för en brutal och uppmärksammad gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka friades nyligen i hovrätten, då de ansåg att hon inte befunnit sig i hjälplöst tillstånd. Detta trots att hon blivit inlåst i ett mörkt rum med sex främmande pojkar, som turades om att förgripa sig på henne!

Jag skulle önska att denna bok vore överdriven eller osann på något vis, men tyvärr så verkar det vara precis så här förfarandet går till i samband med en våldtäktsrättegång; det är kvinnan som ifrågasätts och granskas under lupp, medan männen ses som någon form av oskyldiga offer som inte kan lägga band på sig om det kommer en snygg kvinna med kort kjol!

Jan-Erik Ullström väckte de slumrande känslorna inom mig, som fick mig att inse att det är hög tid att skriva ett inlägg om detta fenomen!

Kalla mig språkfascist om ni vill, men få saker kan göra mig så irriterad, upprörd och trött som särskrivning och syftningsfel. Hur svårt kan det vara? Är det ett matt underlägg eller ett mattunderlägg?



Det värsta tycker jag är att dessa särskrivningar verkar bli allt vanligare!
Är det någon form av kollektiv dyslexi; är det så att alltfler faktiskt inte ser, och inte förstår att mjölkpaket är ett enda ord, och att en inte skriver mjölk_paket? Är det ren lättja och bekvämlighet? Är det alla hjälpmedel, i form av rättstavningsprogram och dylikt i såväl datorer som mobiltelefoner som gör att vi faktiskt glömmer bort hur det egentligen ska skrivas?

Eller är det som jag emellanåt får höra från folk i min omgivning, att gemene man faktiskt är dummare än jag vill inse..?

Författare: Liza Marklund.
ISBN: 978-91-86675-89-9.

Liza Marklund är inte bara författare av deckare och böcker om misshandlade kvinnor, hon är även journalist och krönikör, som aldrig är rädd för att skriva om det som är "förbjudet" och obekvämt. Hon står upp för den lilla människan, som har det svårt, och kämpar för att även dessa människor ska ha samma rättigheter och få samma chanser som andra. 

- "Jag är nästan löjligt upptagen av att saker ska vara rättvisa... Om jag bara hade tordats så hade jag blivit politiker, men jag är alldeles för ängslig och svag."
- Denna rädsla ser man inte mycket av i Marklunds arbete, men det känns ändå befriande att även den tuffaste kan erkänna sig liten och svag.



Nya röster sjunger samma sånger är indelad i "kapitel", som kan vara förvirrande; det finns ingen kronologisk ordning, utan Marklund berättar sin historia genom dessa krönikor utifrån vilket ämne de behandlar. Krönikorna, och boken, vänder vår uppmärksamhet mot de ämnen som är lite jobbiga att tänka på, och definitivt att prata om. - Så här kan det ju inte vara i min verklighet- eller..? Jag tror och anser att det tvärtom är oerhört viktigt att våga tala även om de ämnen som är lite otäcka och skrämmande, därför tror jag att boken skulle kunna utgöra ett alldeles utmärkt diskussionsunderlag, exempelvis i skolan eller dylika sammanhang.