Bokälskaren

Författare: Per Naroskin.

Jag hörde talas om Per Naroskin första gången när han var med i SVT:s sommarpratarprogram. Jag tyckte att han verkade vara en skön snubbe; jag tror att det var den där kombinationen av psykoterapeut och stand-upkomiker som först fångade mitt intresse - Det här är uppenbarligen en kille som inte är rädd för att göra det han tycker är intressant och utmanande, vare sig det passar in i andras bild av honom eller ej!

När han sedan nämnde att han skrivit en bok som hette Nyttan av att tala högt med sig själv så bestämde jag mig för att skaffa den boken; Nog för att jag redan är ganska bra på att tala högt med mig själv, men här kunde jag kanske få stöd för min övertygelse om att det faktiskt är bra, och inte det minsta konstigt!



När jag fick boken blev jag först lite besviken, när jag såg att det bara var ett enda kapitel som faktiskt handlar om att tala högt med sig själv...
Hur som helst så är det i alla fall en väldigt trevlig liten bok; Naroskin ger oss små anekdoter och lustiga berättelser ur sitt eget liv, och man får faktiskt efteråt känslan av att hela boken var olika tillfällen då han talade med sig själv...

Eftersom han är psykolog och psykoanalytiker luras man att tro att det ska komma någon form av analys efter varje berättelse; någon värdering, men det gör det inte, istället stimuleras jag själv till att fundera över de olika skeendena...

Författare: Peter Robinson.

Alan Banks är på semester (rundresan i USA han drömt så länge om) när hans före detta granne kommer i på stationen och söker honom. Till sist lyckas Alans kollega och före detta flickvän (men deras förhållande är komplicerat...) Annie Cabbott övertala kvinnan att berätta om sitt ärende för henne istället, och får veta att kvinnan hittat en laddad pistol i sin dotters rum. Insatsstyrkan skickas till huset för att hämta pistolen, men allt går fel...

Annie får ganska snart veta att Alans dotter Tracy (fast varför kallar hon sig Francesca??) verkar vara inblandad på ett hörn, och hon är nu försvunnen, tillsammans med Jaff, som av allt att döma är ägaren till den laddade pistolen som satte igång hela historien. Jaff visar att hans stiliga yttre och den farliga charmen går betydligt djupare än både Tracy och hennes väninna trott; han har både vänner och fiender långt nere i den undre världen, och det som till en början skulle vara ett romantiskt äventyr blir snart en livsfarlig flykt undan både polisen och några av de värsta råskinnen i England...



Denna bok är på ett sätt ganska annorlunda, om man jämför med Peter Robinsons övriga; Alan Banks är på semester i USA för att tänka över sitt liv, och har inte en aning om vad som händer hans allra närmaste. Detta slår istället ner som en blixt för honom när han kommer hem och tror att han har alla bitar på plats...

Jag har läst de flesta av Robinsons böcker, och han lyckas bättre än de flesta med sitt persongalleri; karaktärerna blir levande och har sina personligheter och sina problem att brottas med. Jag väntar på nästa bok, så att jag får se hur det går för Alan och Annie!

Författare: Torey Hayden.

Conor är en nioårig pojke som i tidig ålder fått diagnosen autism, men när han gått hos Dr James Inning några gånger så börjar han fundera över m det verkligen är rätt diagnos; även om Conor har många typiskt autistiska drag så visar han även prov på mycket som absolut inte är autistiskt.
Frågan är varför han är så fixerad vid katter, spöken och månen, och varför han helst vill att allt ska vara mekaniskt?

Även Conors syster Morgana börjar gå hos Dr Inning, och efter en tid kommer deras mamma, den berömda författaren Laura Deighnton med förslaget om att hon och James ska äta middag ihop på onsdagarna, som är Lauras lediga kväll. Eftersom James är en Dr som håller hårt på reglerna (även om han jobbar på att lätta en aning på dem) så blir kompromissen middag med terapi, och han finner ganska snart att Conor och Morgana har en mamma med mycket livlig fantasi; frågan är om hon själv kan skilja på fantasi och verklighet?

Vem är egentligen sjukast i familjen; Conor, som utåt sett är det självklara valet? Den vackra systern Morgana, eller Laura, den hyllade författaren?



Torey Hayden skriver som vanligt fängslande och med ett stort djup, men jag upplever att hon i denna bok skriver ovanligt distanserat. Kanske beror det på en så enkel sak som att hon väljer att skriva i tredje person, något som jag inte har sett henne göra förut. Annars är boken precis lika fängslande som hennes böcker brukar vara, och bokstavligen på den sista meningen kom ytterligare någonting fram, som fick mig att fundera ytterligare på hur det hela hängde ihop...

Författare: Karin Brunk Holmqvist.

Selma och Artur bor på en liten gård på landet utanför det lilla samhället Tommarp i Skåne. De har i många år levt ett lugnt och tillbakadraget men bekvämt liv tillsammans, men nu börjar det hända saker...

Det börjar med att Selma tycker att hon ser någon i Nils Bloms fönster, trots att både Nils och hans fru Nancy är döda sedan flera år. Dottern Disa har flyttat utomlands och brukar bara komma och titta till barndomshemmet om somrarna, men nu visar det sig att hon har drabbats av elallergi, och beslutat sig för att flytta hem på äldre dagar. Disa är en färgstark person, som hoppade på flower-power-rörelsen på 60-talet, har försörjt sig genom att sälja magnetarmband i USA, och bott på ashram i Indien, men det visar sig att hon har mer gemensamt med både Selma och Artur än man kan tro vid en första anblick...

I huset lite längre upp på vägen flyttar Arne och Britt Hernemo in. De slår upp ett stort tält i trädgården, där de håller frireligiösa möten. De verkar också ha andra ljusskygga aktiviteter för sig, och när en man från Simrishamn dessutom försvinner utan ett spår, blir Artur alltmer nervös och orolig, och funderar över hur allt egentligen hänger ihop...



Som vanligt skriver Holmqvist roligt och fantasifullt, och visar att varken livet på landet eller när man börjar komma upp i åren behöver vara varken tråkigt eller enahanda. Hennes böcker är lättlästa, och man behöver inte anstränga sig särskilt mycket när man läser dem; det är också skönt ibland!

Författare: Maria Ernestam.

Viola och Axel samt deras två tonårsdöttrar Tora och Linn hade planerat att tillbringa påsklovet i Italien, men i sista stund ändrar sig Axel och tycker att det vore mysigare om familjen istället lånar ett hus av bekanta till hans föräldrar i Skåne, och semestrar i lugn och ro istället. Axel har en lång sjukdomsperiod bakom sig, så familjen gör motvilligt som han vill. De märker att han inte längre är sig själv; något som Axel själv envist vägrar att prata om.

Familjen bestämmer sig för att förlänga sin semester; Axel tar ledigt från advokatfirman han arbetar på och flickorna tar lite förlängd ledighet från skolan. Viola, som arbetar med en avhandling parallellt med att undervisa på universitetet, beslutar sig för att skriva på avhandlingen nere i Skåne. Samtidigt ska hon ta hand om sina barn och sin sjuke make; det blir inte så mycket till semester och vila för henne...

Dessutom ligger det hus de har lånat nära äldreboendet Solgården, där Axels dementa mamma Marianne bor, och tanken är att familjen ska hälsa på farmor när de ändå är där.
Detta visar sig dock inte bli något extra tvång för Viola; hon lär känna en annan av de boende på Solgården; en klok äldre dam som heter Linnéa, men kallas för Lea, och som har levt ett minst sagt rikt liv. Viola och Lea kommer att stå varandra mycket nära, och Lea hjälper Viola att reda ut sina trassliga tankar och känslor om livet i allmänhet, och känslorna för Axel i synnerhet.



Jag har inte tidigare läst någonting av Ernestam, men hon har ett fantastiskt språk, som håller en fast i berättelsen fram till sista sidan, trots att berättelsen som sådan är ganska lågmäld.
Jag gillar Ernestams språk och författarstil; hon lockar till vidare läsning, så jag har använt en del av min vinst på Bokus till att beställa ytterligare en bok av henne!

Författare: Helena von Zweigbergk.

Susanne har lämnat sambo och tre bonusbarn, satt livet på paus och flyttat ut i sin stuga långt ute på landet för att komma underfund med vem hon sjäv egentligen är. Hon vill bara följa naturens växlingar, och ta dagen som den kommer, och börjar bli riktigt bra på det, när hennes lillasyster Louise en dag ringer; det har strulat till sig lite, och Lossan undrar som Sussi kan ta hand om sonen Jonas en tid, tills allt ordnat upp sig?
Även om hela kropen skriker "nej" så kan Sussi självklart inte göra något annat än att låta Jonas flytta ut i stugan; det är ju bara för en kort tid...

Den "korta tiden" blir allt längre, och plötsligt stängs Lossans telefon av, och hon försvinner spårlöst. Vad har egentligen hänt, och vad håller Lossan på med?

Jonas, som Sussi minns som ett så gulligt litet barn, har plötsligt blivit en trulig och otillgänglig tonåring som har hoppat av skolan och nästan inte pratar alls, men hur mår han egentligen, innerst inne?



Sussi och Jonas är två ganska tilltufsade själar, som tvingas ihop, och mötet blir till slut ganska bra.
Sånt man bara säger är en bok om att livet inte alltid är så lätt, och om hur svårt det kan vara att göra upp med gamla bilder vi och omgivningen har av oss och gå vidare i livet, samt att blod trots allt är tjockare än vatten.

Detta är vanligtvis inte alls den typ av böcker jag brukar läsa, men jag tycker ändå att den är bra; von Zweigbergk skildrar relationerna mellan personerna i boken på ett väldigt bra sätt, och man undrar verkligen hur det ska gå, om de ska hitta en väg ut ur hela röran...

Författare: Ann Rosman.

Som ni kanske minns så har jag tidigare läst Själakistan, som kronologiskt kommer efter Fyrmästarens dotter. Eftersom jag gillade den så blev jag glad när jag på Norders bokhandel hittade Rosmans debutroman, och det var en av de böcker som fick följa med mig till Riga.

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand är renoveringen av den gamla fyrmästarbostaden i full gång, när en mur rasar och blottar ett dolt utrymme, där två polska gästarbetare gör ett oväntat fynd: I bostadens matkällare hittas kvarlevorna av en man, som tycks ha legat där en längre tid. Allt är dock inte som det vid första anblicken ser ut att vara, och många familjehemligheter blottas under utredningen av hur mannen egentligen hamnat i matkällaren, inmurad i ett dolt utrymme...

Vilka är det som dyker i vattnen utanför Hamneskär om nätterna, och vad är de ute efter?



Ann Rosman skriver med ett lättillgängligt, men ändå färgrikt och på intet sätt platt språk, och jag håller med dem som spår att hon kommer att gå om Camilla Läckberg och compani som vår nya deckardrottning

Författare: Stefan Einhorn.

Boken består av korta, fristående berättelser, som handlar om medmänsklighet ur olika aspekter och synvinklar. Flera av dem handlar om livsavgörande möten människor emellan, medan andra är till synes små, vardagliga händelser, som dock senare visar sig få stor betydelse när man ser tillbaks på ett människoliv.

Det är i mötet med medmänniskan vi visar vilka vi är och vart vi är på väg...

"I det ideala samhället uppfattas alla individer som medmänniskor och bemöter också andra som medmänniskor."
s. 158.

"Man får inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men för övrigt får man göra som man vill!"
- Vi kan inte göra mer än vårt bästa, men om det inte är min uppgift att vara medmänniska - vems uppgift är det då??



Jag tycker att Medmänniskor är en riktig toppenbok, som alla borde läsa! Jag är övertygad om att världen i så fall skulle se lite bättre ut, bli lite mer färggrann och att människorna skulle bli lite vänligare mot varandra!

Författare: Jo Nesbö.

En man blir nedskjuten under Frälsningsarméns konsert, mitt i julstressen på Oslos mest kända gata. Brottet är obegripligt, vem vill se frälsningssoldaten Robert Karlsen död?

Bildupptagningar från platsen pekar ut en misstänkt, men polisens identifikationsexpert förvirras av att ansiktet förändrar sig från bild till bild. Snart visar det sig att man har att göra med en ansiktslös torped, känd som mali Spasitelj - Lilla Frälsaren - under Balkankriget.

Att Robert Karlsen och Frälsningsarmén skulle ha något mörkt i sitt förflutna förefaller osannolikt, men Harry Hole och hans kollegor nystar långsamt upp en historia som leder dem in i Oslos mörka nattvärld. Genom stadens bistra vintergator går den nadlöst spännande jakten på mannen utan ansikte. Och det är bråttom, för det är tydligt att mördaren inte har avslutat jobbet än...



Jo Nesbö har nog dragit antihjälten till sin absoluta spets när det gäller Harry Hole; han är en numera nykter alkoholist, som dock är så självdestruktiv att han jämt har med sig en fickplunta med Jim Beam, som är hans bästa vän och värsta fiende... För att driva demonerna på flykt använder han sig numera av träning och arbete, båda med samma måttlöshet. Han är en oförbätterlig surkart, och han har med åren börjat tycka om bilden av sig själv som ensam - Det är väl ett sätt att härda ut, för han sänker garden ganska snabbt när en ung vacker kvinna blir förtjust i honom...

Jakten efter mali Spaitelj är fartfylld och väldigt spännade, den skiftar perspektiv, så att man får följa såväl Frälsaren som Hole och hans medarbetare, och även andra inblandade parter. Detta gör att man (oftast) vet fragment av vad som har hänt, men inte vem som har råkat ut för det, och detta får i alla fall mig att dra mina egna slutsatser, som dock�inte alltid är helt korrekta...

Författare: Josie Lloyd & Emlyn Rees.

Amy och Jack har levt tillsammans i sju år. Numera är de gifta och har tvååriga sonen Ben tillsammans. Jack jobbar som trädgårdsmästare och Amy är hemma med Ben. Förr var hon mitt uppe i en spännande karriär i modebranschen - nu kretsar dagarna mest kring barnmat, blöjor och jobbiga väninnor. Vart tog förälskelsen, spänningen och passionen vägen? Varför verkar alla andra ha det så mycket roligare?

Vardagsbestyren sliter på relationen och när Amy ska hjälpa en väninna att hitta en dejt på nätet kan hon inte undgå att själv bli intresserad.

Och när Jack får jobb i trädgården till ett av Londons finaste hus blir han indragen i ett äktenskapsgräl. Utan att han vet hur det gått till står han plötsligt öga mot öga med en rik och vacker kvinna i sexiga underkläder...



Sjuårskrisen är en lättläst och rolig bok som handlar om hur lätt missförstånd kan uppstå, och hur viktigt det är att prata med varandra i en relation; det är ju faktiskt ytterst få som är tankeläsare...

Att låta Amy och Jack turas om att berätta om olika händelser ur deras vardag tycker jag var ett mycket intressant grepp; det fick mig att fundera över hur olika en situation kan uppfattas, sedd ur olika vinklar, och det tror jag är väldigt nyttigt att fundera över då och då, i förhållande till alla människor man möter, och inte bara i parrelationen...

Författare: Carin Gerhardsen.

Vyssan lull är del tre i Hammarbyserien och handlar om skuld, och hur den påverkar människor även efter att de är borta. De två tidigare böckerna i serien är Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn.

Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår av gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommisarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en stroke, Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den an som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet.

Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott varit död.



För varje bok lär man känna författarens sätt att skriva, och jag gillar Carin Gerhardsen alltmer! Mordgåtorna i sig är fristående; Sjöbergs gäng är utomordentligt duktiga poliser, som givetvis klarar upp varenda gåta som hamnar på deras bord. Privat, däremot, får man lära känna dem alltmer för varje bok, och mysterierna tätnar...