Storsjöodjuret
Kategori: Deckare
Författare: Jonas Moström.
ISBN: 9789174831351
Serie: Axberg och Jensen, del 8.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Ett gäng ungdomar som firar midsommar får syn på det beryktade storsjöodjuret, vilket åter sätter igång alla historier om odjuret och får affärerna att blomstra. Det byggs och öppnas till och med ett odjurscenter i Östersund, för att rida på vågorna av den återvunna odjurshysterin. En av de mest aktiva i byggandet av odjurscentret är en tysk vid namn Max Müller, och det får en organisation vid namn Jämtlands drabanter att rasa. Deras motto är Jämtland åt jämtarna, och de gillar inte alls den utländska uppmärksamhet som odjurscentret får.
Johan Axberg har precis påbörjat sin förldraledighet, när han får ett telefonsamtal om att hans farmor Rosine blivit brutalt nedslagen i sitt hem. Poliserna går efter teorin om att det är en av rånarligorna från öststaterna som varit framme, men Axberg tycker inte riktigt att det stämmer, och varför är farmor så underlig när det gäller överfallet..?
Erik Jensen får in en kvinna till sjukhuset, som ramlat i vattnet efter en kväll på casinot i Sundsvall. Vid närmare undersökning upptäcks skador som tyder på att hon blivit slagen, och när Jensen får ett anonymt SMS om att kvinnan blivit nedslagen och iknuffad i vattnet så ringer Jensen upp Axberg, som med tanke på sin föräldraledighet överlämnar fallet åt sina kollegor.
Storsjöodjuret är helt klart den bästa av Jonas Mobergs böcker i serien om Johan Axberg och Erik Jensen; borta är de alltför många misstänkta med bristande alibi som figurerat i hans senaste böcker; här är berättelsen klar och tydlig, och Moberg får ihop det på ett snyggt sätt i slutet!
Efter att ha plöjt igenom hela serien så tycker jag att det är dags att säga någonting om Torsten Wahlund som uppläsare. Jag tycker att han på det stora hela är en bra uppläsare; han har den där trevliga, lite knarriga herrösten som jag tycker om. Han har dock uppenbara problem med uttalet, framför allt när det gäller de medicinska termerna, och ibland blir det rent skrattretande. Detta är någonting som en så pass anlitad och professionell uppläsare definitivt borde kolla upp innan han lämnar in en bok som "färdiginläst"!
Dessutom har Wahlund en vana att regelbundet göra omotiverade konstpauser, mitt i meningen, vilket gör uppläsningen lite hackig emellanåt. Det är inget som irriterar mig lika mycket som uttalet, men jag har sett att även andra stör sig lite på det.
ISBN: 9789174831351
Serie: Axberg och Jensen, del 8.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Ett gäng ungdomar som firar midsommar får syn på det beryktade storsjöodjuret, vilket åter sätter igång alla historier om odjuret och får affärerna att blomstra. Det byggs och öppnas till och med ett odjurscenter i Östersund, för att rida på vågorna av den återvunna odjurshysterin. En av de mest aktiva i byggandet av odjurscentret är en tysk vid namn Max Müller, och det får en organisation vid namn Jämtlands drabanter att rasa. Deras motto är Jämtland åt jämtarna, och de gillar inte alls den utländska uppmärksamhet som odjurscentret får.
Johan Axberg har precis påbörjat sin förldraledighet, när han får ett telefonsamtal om att hans farmor Rosine blivit brutalt nedslagen i sitt hem. Poliserna går efter teorin om att det är en av rånarligorna från öststaterna som varit framme, men Axberg tycker inte riktigt att det stämmer, och varför är farmor så underlig när det gäller överfallet..?
Erik Jensen får in en kvinna till sjukhuset, som ramlat i vattnet efter en kväll på casinot i Sundsvall. Vid närmare undersökning upptäcks skador som tyder på att hon blivit slagen, och när Jensen får ett anonymt SMS om att kvinnan blivit nedslagen och iknuffad i vattnet så ringer Jensen upp Axberg, som med tanke på sin föräldraledighet överlämnar fallet åt sina kollegor.
Storsjöodjuret är helt klart den bästa av Jonas Mobergs böcker i serien om Johan Axberg och Erik Jensen; borta är de alltför många misstänkta med bristande alibi som figurerat i hans senaste böcker; här är berättelsen klar och tydlig, och Moberg får ihop det på ett snyggt sätt i slutet!
Efter att ha plöjt igenom hela serien så tycker jag att det är dags att säga någonting om Torsten Wahlund som uppläsare. Jag tycker att han på det stora hela är en bra uppläsare; han har den där trevliga, lite knarriga herrösten som jag tycker om. Han har dock uppenbara problem med uttalet, framför allt när det gäller de medicinska termerna, och ibland blir det rent skrattretande. Detta är någonting som en så pass anlitad och professionell uppläsare definitivt borde kolla upp innan han lämnar in en bok som "färdiginläst"!
Dessutom har Wahlund en vana att regelbundet göra omotiverade konstpauser, mitt i meningen, vilket gör uppläsningen lite hackig emellanåt. Det är inget som irriterar mig lika mycket som uttalet, men jag har sett att även andra stör sig lite på det.
