Stryparen
Kategori: Deckare
Författare: Jonas Moström.
ISBN: 9789174830729
Serie: Axlander & Jensen, del 7.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Natten mot Lucia drar ett snöoväder in över Sundsvall, och hela staden blir mer eller mindre igensnöad. På sjukhuset hittas såväl personal som patienter mördade; strypta och med ett lodrätt snitt i pannan. Som extra grädde på moset börjar en influensa att härja på kirurgavdelningen, men sprids snart över hela det igensnöade sjukhuset...
Johan Axberg har av en slump båda sina "flickvänner" på sjukhuset, närmare bestämt på barnavdelningen, där de befinner sig vägg i vägg, med sjuka barn, och Erik Jensen hade jour natten då sjukhuset snöade igen. Nu tar sig ingen varken till eller från sjukhuset, ej heller mördaren, så Axberg och hans kollegor arbetar frenetiskt med att hitta och tillfångata denne, innan de själva drabbas av influensan...
Stryparen är en helt OK deckare, men jag tycker att Jonas Moström fortsätter att trassla in sig alltmer i parallella motiv och möjliga gärningsmän; det känns orimligt och otroligt att just dessa personer har så många skumma beröringspunkter, och att så många olika personer vill se just dem döda! Moström har också svårt att riktigt knyta ihop handlingen i slutet, och det finns alltför många lösa ändar kvar. Detta tycker jag är något som blivit alltmer tydligt för varje bok; kanske har Moström lite för höga ambitioner, och lyckas inte riktigt leva upp till dem? Bättre att hålla det enkelt än att trassla till det alltför mycket...
ISBN: 9789174830729
Serie: Axlander & Jensen, del 7.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Natten mot Lucia drar ett snöoväder in över Sundsvall, och hela staden blir mer eller mindre igensnöad. På sjukhuset hittas såväl personal som patienter mördade; strypta och med ett lodrätt snitt i pannan. Som extra grädde på moset börjar en influensa att härja på kirurgavdelningen, men sprids snart över hela det igensnöade sjukhuset...
Johan Axberg har av en slump båda sina "flickvänner" på sjukhuset, närmare bestämt på barnavdelningen, där de befinner sig vägg i vägg, med sjuka barn, och Erik Jensen hade jour natten då sjukhuset snöade igen. Nu tar sig ingen varken till eller från sjukhuset, ej heller mördaren, så Axberg och hans kollegor arbetar frenetiskt med att hitta och tillfångata denne, innan de själva drabbas av influensan...
Stryparen är en helt OK deckare, men jag tycker att Jonas Moström fortsätter att trassla in sig alltmer i parallella motiv och möjliga gärningsmän; det känns orimligt och otroligt att just dessa personer har så många skumma beröringspunkter, och att så många olika personer vill se just dem döda! Moström har också svårt att riktigt knyta ihop handlingen i slutet, och det finns alltför många lösa ändar kvar. Detta tycker jag är något som blivit alltmer tydligt för varje bok; kanske har Moström lite för höga ambitioner, och lyckas inte riktigt leva upp till dem? Bättre att hålla det enkelt än att trassla till det alltför mycket...
