Kvinnors själsliv
Kategori: Fakta
Författare: Carl Dymling.
Utgivningsår: 1923.
Kvinnors själsliv var en av de böcker jag hittade, och bara inte kunde låta bli att köpa när jag och Malka var på besök på antikvariatet i Floby.
I förordet skriver författaren följande:
"Boken riktar sig till både män och kvinnor. Den vill för män inskärpa vikten av att de lära sig att se upp till kvinnor - med högaktning och vördnad. Den vill hos kvinnor ingjuta ambitionen att lära känna sig själva, så att de ej gestalta sitt yttre liv i konflikt med sin själs verkliga inre storhet: moderligheten."
När den kom ut var nog Kvinnors själsliv både framåtskridande och en aning kontroversiell; Carl Dymling redogör för hur kvinnosynen tidigare sett ut, inom olika områden, och vad han själv anser om dessa åsikter, och det är inte alltid han håller med sina föregångare; ibland sågar han dem ganska rejält... På det stora hela får jag dock känslan av att Dymling gärna vill ge intryck av att vara en framåtsträvande och jämnställd man, men han når inte riktigt ända fram, om jag säger så...
Bland annat konstaterar Dymling att kvinnor har mycket närmare till sitt känsloliv än vad män har; så pass att vårt tänkande faktiskt "skrumpnar ihop", på grund av att känslorna tar så mycket plats. Denna närhet till känslolivet gör oss också mer benägna att drabbas av hysteri, nervositet och personlighetsklyvningar av olika slag, samt att vi har en ökad fallenhet för spådomar och tankeöverföring. På grund av att vi kvinnor har så nära kontakt med vårt känsloliv så har vi även ett nedsatt sinne för humor, särskilt ironi, eftersom vi tenderar att ta alla skämt personligt; män måste därför vara mycket försiktiga när de skämtar med kvinnor.
Tidigare har det ansetts att kvinnor inte alls skulle ha något minne, men Dymling konstaterar att detta bara är ett uttryck för kvinnohat; "i verkligheten har forskningen på detta område lagt tydligt i dagen, att kvinnor ha gott minne, när det gäller sådant, som ligger innanför deras intressesfär. För allt annat ha de dåligt minne. // Å andra sidan är det även värdefullt att kunna glömma. Och kvinnor äga i det hänseendet en utomordentligt god förmåga. Se de en solstråle, tappa de hela sammanhangskedjan och bada sig i dess sken, glömska av allt."
- Jag vet inte riktigt hur positivt en ska tolka det..?
Dymling behandlar även kvinnligt och manligt sätt att tänka, kvinnologiken, samt huruvida vi går mot ett alltmer androgynt samhälle, bland mycket annat.
Kvinnors själsliv är en ganska tunn bok, men med ett digert innehåll; somligt överraskar mig positivt och annat känns mindre positivt, men framför allt tycker jag att boken är ett tidsdokument över hur kvinnosynen såg ut på 1920-talet, och till viss del hur den hade förändrats fram till dess. Dymling använder sig frikostigt av referenser, och visar på hur kvinnan beskrivits av tidigare filosofer och författare, och jämför det med aktuell forskning samt sina egna åsikter i frågan, vilket gör det till ett rikt dokument, om än i blygsam förpackning.
Utgivningsår: 1923.
Kvinnors själsliv var en av de böcker jag hittade, och bara inte kunde låta bli att köpa när jag och Malka var på besök på antikvariatet i Floby.
I förordet skriver författaren följande:
"Boken riktar sig till både män och kvinnor. Den vill för män inskärpa vikten av att de lära sig att se upp till kvinnor - med högaktning och vördnad. Den vill hos kvinnor ingjuta ambitionen att lära känna sig själva, så att de ej gestalta sitt yttre liv i konflikt med sin själs verkliga inre storhet: moderligheten."
När den kom ut var nog Kvinnors själsliv både framåtskridande och en aning kontroversiell; Carl Dymling redogör för hur kvinnosynen tidigare sett ut, inom olika områden, och vad han själv anser om dessa åsikter, och det är inte alltid han håller med sina föregångare; ibland sågar han dem ganska rejält... På det stora hela får jag dock känslan av att Dymling gärna vill ge intryck av att vara en framåtsträvande och jämnställd man, men han når inte riktigt ända fram, om jag säger så...
Bland annat konstaterar Dymling att kvinnor har mycket närmare till sitt känsloliv än vad män har; så pass att vårt tänkande faktiskt "skrumpnar ihop", på grund av att känslorna tar så mycket plats. Denna närhet till känslolivet gör oss också mer benägna att drabbas av hysteri, nervositet och personlighetsklyvningar av olika slag, samt att vi har en ökad fallenhet för spådomar och tankeöverföring. På grund av att vi kvinnor har så nära kontakt med vårt känsloliv så har vi även ett nedsatt sinne för humor, särskilt ironi, eftersom vi tenderar att ta alla skämt personligt; män måste därför vara mycket försiktiga när de skämtar med kvinnor.
Tidigare har det ansetts att kvinnor inte alls skulle ha något minne, men Dymling konstaterar att detta bara är ett uttryck för kvinnohat; "i verkligheten har forskningen på detta område lagt tydligt i dagen, att kvinnor ha gott minne, när det gäller sådant, som ligger innanför deras intressesfär. För allt annat ha de dåligt minne. // Å andra sidan är det även värdefullt att kunna glömma. Och kvinnor äga i det hänseendet en utomordentligt god förmåga. Se de en solstråle, tappa de hela sammanhangskedjan och bada sig i dess sken, glömska av allt."
- Jag vet inte riktigt hur positivt en ska tolka det..?
Dymling behandlar även kvinnligt och manligt sätt att tänka, kvinnologiken, samt huruvida vi går mot ett alltmer androgynt samhälle, bland mycket annat.
Kvinnors själsliv är en ganska tunn bok, men med ett digert innehåll; somligt överraskar mig positivt och annat känns mindre positivt, men framför allt tycker jag att boken är ett tidsdokument över hur kvinnosynen såg ut på 1920-talet, och till viss del hur den hade förändrats fram till dess. Dymling använder sig frikostigt av referenser, och visar på hur kvinnan beskrivits av tidigare filosofer och författare, och jämför det med aktuell forskning samt sina egna åsikter i frågan, vilket gör det till ett rikt dokument, om än i blygsam förpackning.
Bloggadress: http://boksmurfen.blogspot.se