Det krävs tusen vackra ord
Kategori: Roman
Författare: Rose Marie Bouw.
ISBN: 978-91-87595-04-2.
Förlag: Ordberoende förlag.
Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo har en gräns passerats och förlamningen bryts. Någonstans på vägen tappade Ulrika bort sig själv, och lät hela tiden andra komma i första hand; oftast var det hennes make och deras tre pojkar. Ulrika tar handväskan, går ut genom dörren och lämnar sitt liv bakom sig. Ulrika går och går, tills kilona börjar trilla av henne och ångesten lättar.
Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En liten hand i en större. Ulrika väntar på att livet ska ta slut, Molly på att det ska börja igen.
Mollys pappa är konstnär och målar sina känslor i färg. Han vet att det mörka måste få finnas för annars ser vi inte det ljusa. En dag målar han Ulrikas porträtt. Det blir en sommar på landet.
Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.
Kanske är det för att jag själv varit kraftigt överviktig som Ulrikas känslor och syn på sig själv drabbade mig så hårt. Jag blev ledsen när jag läste hur hon såg på sig själv, kanske för att det var så likt hur jag själv såg på mig. Rose Marie Bouw använder starka ord, ord som letar sig in i ens innersta och får en att känna och tänka efter.
Det krävs tusen vackra ord är på samma gång en sorgsen berättelse, som en hoppfull och glad sådan. Egentligen beskriver den kanske helt enkelt livet, sådant som det är, med sina upp- och nedgångar?
Hjärtligt tack till Ordberoende förlag, för recensionsexemplaret!
ISBN: 978-91-87595-04-2.
Förlag: Ordberoende förlag.
Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo har en gräns passerats och förlamningen bryts. Någonstans på vägen tappade Ulrika bort sig själv, och lät hela tiden andra komma i första hand; oftast var det hennes make och deras tre pojkar. Ulrika tar handväskan, går ut genom dörren och lämnar sitt liv bakom sig. Ulrika går och går, tills kilona börjar trilla av henne och ångesten lättar.
Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En liten hand i en större. Ulrika väntar på att livet ska ta slut, Molly på att det ska börja igen.
Mollys pappa är konstnär och målar sina känslor i färg. Han vet att det mörka måste få finnas för annars ser vi inte det ljusa. En dag målar han Ulrikas porträtt. Det blir en sommar på landet.
Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.
Kanske är det för att jag själv varit kraftigt överviktig som Ulrikas känslor och syn på sig själv drabbade mig så hårt. Jag blev ledsen när jag läste hur hon såg på sig själv, kanske för att det var så likt hur jag själv såg på mig. Rose Marie Bouw använder starka ord, ord som letar sig in i ens innersta och får en att känna och tänka efter.
Det krävs tusen vackra ord är på samma gång en sorgsen berättelse, som en hoppfull och glad sådan. Egentligen beskriver den kanske helt enkelt livet, sådant som det är, med sina upp- och nedgångar?
Hjärtligt tack till Ordberoende förlag, för recensionsexemplaret!
