Borde vara död
Kategori: Fantasy
Författare: Pål Eggert.
ISBN: 978 91 7355 303 2.
ISBN: 978 91 7355 303 2.
Sebastian arbetar som socialarbetare på ett långtidsboende för hemlösa, men emellanåt går han ut med sina aktiva hulligankompisar för att slåss mot rivaliserande hulligangrupper. Han är egentligen inte särskilt intresserad av fotbollen i sig; det är våldet som ger Sebastian en adrenalinkick som han gillar. En dag möter han dock en av sina boende vid ett av de planerade slagsmålen, och detta väcker en del tankar till liv inom honom.
Sebastian har dock ytterligare hemligheter; när han reste runt i Colombia i 20-årsåldern träffade han på ett gäng häxor som hade kontakt med helgonet San Simòn, som sägs utöva sin magi puffandes på en cigarr och med en spritflaska i handen; behöver det tilläggas att San Simòn inte är accepterad av kyrkan..? ;)
Sebastian har dock ytterligare hemligheter; när han reste runt i Colombia i 20-årsåldern träffade han på ett gäng häxor som hade kontakt med helgonet San Simòn, som sägs utöva sin magi puffandes på en cigarr och med en spritflaska i handen; behöver det tilläggas att San Simòn inte är accepterad av kyrkan..? ;)
En dag flyttar en ny boende in på Lundbygården; en magerlagd ung kvinna med ett särskilt kännetecken, hon har en svans. En svans av benknotor, som fortsätter där ryggraden normalt tar slut. Hon säger att det är en kroppsmodifiering, precis som piercings och tatueringar, men egentligen har hennes svans en helt annan förklaring... Är det en tillfällighet att flera av de andra boende på Lundbygården plötsligt tar livet av sig strax efter att Isa flyttat in, eller har hon något med det att göra?
Borde vara död är en ganska spretig bok, som jag har blandade känslor inför. Jag gillar grundstoryn, men tycker att andra halvan av boken blir lite väl extrem och närmast hallucinatorisk.
Pål Eggerts språk är även det ganska spretigt och inkonsekvent; jag gillar hur han använder det språk som jag själv känner igen från den aktuella socialgruppen, och jag gillar hur Sebastian är mot sina boende; inga pekpinnar eller moralpredikningar, men emellanåt anar jag en pretentiös ton, med ovanliga och udda ord som används frekvent utan att egentligen vara berättigade...
Pål Eggerts språk är även det ganska spretigt och inkonsekvent; jag gillar hur han använder det språk som jag själv känner igen från den aktuella socialgruppen, och jag gillar hur Sebastian är mot sina boende; inga pekpinnar eller moralpredikningar, men emellanåt anar jag en pretentiös ton, med ovanliga och udda ord som används frekvent utan att egentligen vara berättigade...
Jag har svårt att skaka av mig känslan som Borde vara död väckte i mig, och det ser jag som ett gott tecken! Ser fram emot Eggerts fortsatta skrivande, och vill gärna höra mer om hur det går för Isa och Sebastian!
Hjärtligt tack till Styxx fantasy, för denna fina recensionsbok!
Som ni vet så gillar jag skarpt de karaktäristiska svarta kanterna, och fick av en kollega omdömet att "boken är så skön att hålla i! Jag har aldrig hållit i en så skön bok förut!", och jag måste hålla med henom om att den ligger ovanligt skönt i handen!
Som ni vet så gillar jag skarpt de karaktäristiska svarta kanterna, och fick av en kollega omdömet att "boken är så skön att hålla i! Jag har aldrig hållit i en så skön bok förut!", och jag måste hålla med henom om att den ligger ovanligt skönt i handen!
