Cirkeln
Kategori: Bokcirkel
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
ISBN: 978-91-86675-96-7.
Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Boken börjar med att en person på stadens gymnasieskola begår självmord, och det sätter genast bokens ton. Vi får följa ett antal vanliga gymnasietjejer, som alla brottas med mer eller mindre uttalade komplex och problem; Minoo är plugghästen, den lillgamla som har finnar och aldrig tycks passa in. Linnéa klär sig alternativt, har egen lägenhet och har haft problem med droger. Rebecka har (haft) ätstörningar. Vanessa hatar sin styvfar, men älskar sin halvbror och är tillsammans med en äldre kille, men är han något att satsa på? Anna-Karin är bara fel; för tjock, svettig, och dessutom bor hon på landet! Djuren är hennes enda vänner, och hon har bestämt sig för att vara osynlig på gymnasiet, för att slippa undan mobbingen. Ida är en av "de lyckade" tjejerna på skolan, hon är en av dem som har mobbat Anna-Karin.
En natt då månen färgats röd förs dessa tjejer till den gamla nedlagda folkparken, utan att veta hur de har kommit dit eller varför. Efter en stunds samtal kommer de dock fram till att de alla varit med om underliga saker de senaste dagarna, och med tiden blir det smärtsamt tydligt att de måste hålla ihop, om de ska överleva...
Det har skrivits så oerhört mycket positivt om Cirkeln i bokbloggar och andra recensioner, så när vi i bokcirkeln skulle välja en ny bok att läsa efter Hungerspelen-trilogin så blev valet enkelt. Av många olika anledningar så har vi tyvärr inte haft någon träff under våren (vi får ta nya tag i sommar och höst!), och efter att ha stålsatt mig i flera månader; det vill säga inte ha läst den, trots att jag hade en hel liten prydlig hög här hemma, så föll jag för frestelsen - Men först efter att jag hört att även Okyee fallit för frestelsen!
- Nu är det väl bäst att jag snabbt ser till att Malka och Linda får sina böcker :)
Kanske var det just detta faktum (den långa väntan och längtan) som gjorde att jag till en början faktiskt blev en aning besviken på boken. Den har varit sååå hajpad, och jag har sett fram emot en riktig bladvändare à la House of night, men så blev det alltså inte. Till en början så tyckte jag att boken var en aning för emo; det var som att varenda huvudperson var tvungen att ha sina problem, och tycka att livet sög..:/
Jag såg framför mig hur de skulle hitta varandra, bli vänner, upptäcka "den stora Sanningen" och leva lyckliga i alla sina dagar. Så blev det, tack och lov, inte. Boken tog sig faktiskt; huvudpersonerna tog sig i kragen precis tillräckligt mycket för att jag skulle stå ut med dem, och andra halvan var faktiskt riktigt bra, och spännande!
Nu ser jag fram emot att läsa de andra delarna i den blivande trilogin, frågan är om jag orkar vänta tills Eld kommit ut i pocket, eller om jag köper den redan i sommar..?
ISBN: 978-91-86675-96-7.
Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Boken börjar med att en person på stadens gymnasieskola begår självmord, och det sätter genast bokens ton. Vi får följa ett antal vanliga gymnasietjejer, som alla brottas med mer eller mindre uttalade komplex och problem; Minoo är plugghästen, den lillgamla som har finnar och aldrig tycks passa in. Linnéa klär sig alternativt, har egen lägenhet och har haft problem med droger. Rebecka har (haft) ätstörningar. Vanessa hatar sin styvfar, men älskar sin halvbror och är tillsammans med en äldre kille, men är han något att satsa på? Anna-Karin är bara fel; för tjock, svettig, och dessutom bor hon på landet! Djuren är hennes enda vänner, och hon har bestämt sig för att vara osynlig på gymnasiet, för att slippa undan mobbingen. Ida är en av "de lyckade" tjejerna på skolan, hon är en av dem som har mobbat Anna-Karin.
En natt då månen färgats röd förs dessa tjejer till den gamla nedlagda folkparken, utan att veta hur de har kommit dit eller varför. Efter en stunds samtal kommer de dock fram till att de alla varit med om underliga saker de senaste dagarna, och med tiden blir det smärtsamt tydligt att de måste hålla ihop, om de ska överleva...
Det har skrivits så oerhört mycket positivt om Cirkeln i bokbloggar och andra recensioner, så när vi i bokcirkeln skulle välja en ny bok att läsa efter Hungerspelen-trilogin så blev valet enkelt. Av många olika anledningar så har vi tyvärr inte haft någon träff under våren (vi får ta nya tag i sommar och höst!), och efter att ha stålsatt mig i flera månader; det vill säga inte ha läst den, trots att jag hade en hel liten prydlig hög här hemma, så föll jag för frestelsen - Men först efter att jag hört att även Okyee fallit för frestelsen!
- Nu är det väl bäst att jag snabbt ser till att Malka och Linda får sina böcker :)
Kanske var det just detta faktum (den långa väntan och längtan) som gjorde att jag till en början faktiskt blev en aning besviken på boken. Den har varit sååå hajpad, och jag har sett fram emot en riktig bladvändare à la House of night, men så blev det alltså inte. Till en början så tyckte jag att boken var en aning för emo; det var som att varenda huvudperson var tvungen att ha sina problem, och tycka att livet sög..:/
Jag såg framför mig hur de skulle hitta varandra, bli vänner, upptäcka "den stora Sanningen" och leva lyckliga i alla sina dagar. Så blev det, tack och lov, inte. Boken tog sig faktiskt; huvudpersonerna tog sig i kragen precis tillräckligt mycket för att jag skulle stå ut med dem, och andra halvan var faktiskt riktigt bra, och spännande!
Nu ser jag fram emot att läsa de andra delarna i den blivande trilogin, frågan är om jag orkar vänta tills Eld kommit ut i pocket, eller om jag köper den redan i sommar..?
