Varför gråter inte Emma?
Kategori: Biografi
Författare: Magnus Wennerholm och Emma Jangestig.
ISBN: 978-91-37-13717-9.
En av de absolut värsta händelserna i Sverige år 2008 var när Emma Jangestig samt hennes två små barn Max och Saga blev överfallna av den svartsjuka exflickvännen till Emmas man, Thomas. Max och Saga hade ingen chans, utan dog i princip omedelbart, men Emma lyckades överleva sina svåra skador, och fick efter en lång tids kamp se den skyldiga dömas till livstids fängelse och utvisning från Sverige.
Detta är Emmas och den närmaste familjens berättelse om vad som egentligen hände den där kvällen i mars 2008, och hur det kändes att uppleva allt "inifrån", från första parkett.
Emma, Thomas och resten av familjen har alla sina olika sätt att hantera det fruktansvärda inträffade, och det innebär förstås sina slitningar för Emmas och Thomas förhållande, men i botten finns deras kärlek till varandra, och den hjälper dem att tillsammans komma ut starkare på andra sidan hela karusellen kring det fruktansvärda.
Kanske är alla sätt att sörja lika "rätt", oavsett om det innebär tårar eller att den drabbade själv tröstar sin omgivning?
ISBN: 978-91-37-13717-9.
En av de absolut värsta händelserna i Sverige år 2008 var när Emma Jangestig samt hennes två små barn Max och Saga blev överfallna av den svartsjuka exflickvännen till Emmas man, Thomas. Max och Saga hade ingen chans, utan dog i princip omedelbart, men Emma lyckades överleva sina svåra skador, och fick efter en lång tids kamp se den skyldiga dömas till livstids fängelse och utvisning från Sverige.
Detta är Emmas och den närmaste familjens berättelse om vad som egentligen hände den där kvällen i mars 2008, och hur det kändes att uppleva allt "inifrån", från första parkett.
Emma, Thomas och resten av familjen har alla sina olika sätt att hantera det fruktansvärda inträffade, och det innebär förstås sina slitningar för Emmas och Thomas förhållande, men i botten finns deras kärlek till varandra, och den hjälper dem att tillsammans komma ut starkare på andra sidan hela karusellen kring det fruktansvärda.
Kanske är alla sätt att sörja lika "rätt", oavsett om det innebär tårar eller att den drabbade själv tröstar sin omgivning?
