De galnas hus
Kategori: Roman
Författare: Karin Fossum.
ISBN: 91-7643-798-1.
Hajna är en ung kvinna som bär på ett stort mörker. Hon föreställer sig sin egen död, slutar äta och slutar sova och går ut med tunna kläder på natten för att frysa. Läser Sylvia Plath, dricker en massa whiskey på fastande hjärta och spelar Janis Joplin på högsta volym på sin Bang Olufsen-anläggning.
En natt är det som om allting brister; efter att ha vandrat omkring i dagar utan mat och utan sömn söker hon hjälp via sjukvårdsrådgivningen (eller liknande), men får svaret att hon ska uppsöka en psykolog. Hennes psykolog säger åt henne att gå hem och lägga sig, och återkomma på kontorstid (trots att han har sagt att hon får ringa när som helst!). Då börjar Hajna fundera över vad hon ska göra för att få komma till stadens psykiatriska sjukhus, Varden, och hon börjar springa- Rakt in i ett skyltfönster.
Hajna bärs (naturligtvis) in på Varden- med 160 stygn, varav de flesta i ansiktet. De första månaderna tillbringar Hajna på isoleringen, med få patienter som hon efter en tid lär känna, med alla deras egenheter och nojjor. Trots att avdelningen är så liten så märker ingen att Hajna inte äter...
Tiden går, och man beslutar att Hajna är så förbättrad att hon kan flyttas över till den vanliga avdelningen, med fler patienter och annan personal. Här finns Mor, Formel och Korian, och efter en lång tid så finner Hajna sig tillrätta även här. De är ett gäng tilltufsade personer, som alla har sina små egenheter, och sin charm, och tiden går sin gilla gång. Ett helt år tillbringar Hajna på Varden. Större delen av det året är döden hennes bäste vän och ständiga följeslagare; hon besöker honom med jämna mellanrum, i hans smedja, långt nere i botten av tjärnen som ligger en bit från sjukhuset...
Under detta år inträffar dock ett flertal händelser, sora som små, svåra som glada, och allt detta sammantaget får Hajna att inse att de allra flesta har sina problem, sitt bagage, men de allra flesta kämpar på, ute i "det verkliga livet" ändå- De flyr inte in på ett psykiatriskt sjukhus för obestämd framtid...
De galnas hus är en riktigt bra och charmig bok. Fossum gör fantastiska personbeskrivningar, och jag känner själv en stor värme och ömhet för dessa tilltufsade individer, som alla har sina egenheter, men var och en sin charm! Just därför så tror jag att den kan vara bra att läsa för den som aldrig själv haft någon kontakt med psykiatrin, utan kanske upplever den lite skrämmande...
ISBN: 91-7643-798-1.
Hajna är en ung kvinna som bär på ett stort mörker. Hon föreställer sig sin egen död, slutar äta och slutar sova och går ut med tunna kläder på natten för att frysa. Läser Sylvia Plath, dricker en massa whiskey på fastande hjärta och spelar Janis Joplin på högsta volym på sin Bang Olufsen-anläggning.
En natt är det som om allting brister; efter att ha vandrat omkring i dagar utan mat och utan sömn söker hon hjälp via sjukvårdsrådgivningen (eller liknande), men får svaret att hon ska uppsöka en psykolog. Hennes psykolog säger åt henne att gå hem och lägga sig, och återkomma på kontorstid (trots att han har sagt att hon får ringa när som helst!). Då börjar Hajna fundera över vad hon ska göra för att få komma till stadens psykiatriska sjukhus, Varden, och hon börjar springa- Rakt in i ett skyltfönster.
Hajna bärs (naturligtvis) in på Varden- med 160 stygn, varav de flesta i ansiktet. De första månaderna tillbringar Hajna på isoleringen, med få patienter som hon efter en tid lär känna, med alla deras egenheter och nojjor. Trots att avdelningen är så liten så märker ingen att Hajna inte äter...
Tiden går, och man beslutar att Hajna är så förbättrad att hon kan flyttas över till den vanliga avdelningen, med fler patienter och annan personal. Här finns Mor, Formel och Korian, och efter en lång tid så finner Hajna sig tillrätta även här. De är ett gäng tilltufsade personer, som alla har sina små egenheter, och sin charm, och tiden går sin gilla gång. Ett helt år tillbringar Hajna på Varden. Större delen av det året är döden hennes bäste vän och ständiga följeslagare; hon besöker honom med jämna mellanrum, i hans smedja, långt nere i botten av tjärnen som ligger en bit från sjukhuset...
Under detta år inträffar dock ett flertal händelser, sora som små, svåra som glada, och allt detta sammantaget får Hajna att inse att de allra flesta har sina problem, sitt bagage, men de allra flesta kämpar på, ute i "det verkliga livet" ändå- De flyr inte in på ett psykiatriskt sjukhus för obestämd framtid...
De galnas hus är en riktigt bra och charmig bok. Fossum gör fantastiska personbeskrivningar, och jag känner själv en stor värme och ömhet för dessa tilltufsade individer, som alla har sina egenheter, men var och en sin charm! Just därför så tror jag att den kan vara bra att läsa för den som aldrig själv haft någon kontakt med psykiatrin, utan kanske upplever den lite skrämmande...
