Avig Maria
Kategori: Biografi
Författare: Mia Skäringer.
Uppläsare: Mia Skäringer.
"Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män."
Avig Maria är en alldeles underbar samling texter; utdrag från Mia Skäringers blogg, väl utvalda krönikor och andra små texter, som tillsammans bildar en helt fantastisk samling, som på pricken fångar vad det innebär att vara ung kvinna i Sverige idag, eller i alla fall vad det innebär för mig och många andra, som inte känner sig sådär säkra och tuffa alla gånger, utan ganska rangliga, för att använda ett av Skäringers uttryck som är sådär klockrent.
Skäringer läser själv upp boken, vilket känns som en enorm fördel; ingen skulle som hon pricka så rätt med den underbara värmländska dialekten och det personliga uttrycket!
Jag älskar att Skäringer berättar om alla delar i sitt liv, inte bara den polerade och tillrättalagda ytan, utan att hon även bjuder på mörkret - och lockelsen i att låtsas att allt är sådär välputsat; googla lite och säga/skriva något som låter bra, istället för att vända in och ut på sig själv och berätta om det där som skaver...
Uppläsare: Mia Skäringer.
"Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män."
Avig Maria är en alldeles underbar samling texter; utdrag från Mia Skäringers blogg, väl utvalda krönikor och andra små texter, som tillsammans bildar en helt fantastisk samling, som på pricken fångar vad det innebär att vara ung kvinna i Sverige idag, eller i alla fall vad det innebär för mig och många andra, som inte känner sig sådär säkra och tuffa alla gånger, utan ganska rangliga, för att använda ett av Skäringers uttryck som är sådär klockrent.
Skäringer läser själv upp boken, vilket känns som en enorm fördel; ingen skulle som hon pricka så rätt med den underbara värmländska dialekten och det personliga uttrycket!
Jag älskar att Skäringer berättar om alla delar i sitt liv, inte bara den polerade och tillrättalagda ytan, utan att hon även bjuder på mörkret - och lockelsen i att låtsas att allt är sådär välputsat; googla lite och säga/skriva något som låter bra, istället för att vända in och ut på sig själv och berätta om det där som skaver...
