Min läs- och bokresa
Kategori: Allt och inget
När jag var fem år gammal så hade jag en kompis som var ett år äldre än jag, och jag blev väldigt avundsjuk på henne när hon fick åka till lekis och lära sig att läsa. Jag talade om för min mamma att jag också skulle lära mig att läsa, och satte mig i en avskild vrå med en bok. -"Jaha, det var väl roligt, lycka till!" Svarade mamma (som var upptagen med något annat), lagom pedagogiskt...
Döm om hennes förvåning när jag en stund senare kom tillbaks med boken och meddelade att -"Nu kan jag läsa!" , och även bevisade för henne att jag faktiskt hade lärt mig att läsa, helt själv, av ren envishet!
Där grundades mitt stora intresse för böcker och läsning, och på den vägen har det sedan fortsatt.
När jag började i skolan "på riktigt" kom jag hem och frågade mina föräldrar varför barnen läste så konstigt (mmmoooorrrrr äääärrrrrr rrrrrraaaaarrrrr) - så hade jag aldrig läst; jag plockade bara fram alfabetet ur mitt långtidsinne, och läste rent omedelbart.
Jag slukade tidigt alla böcker jag kom över, och eftersom jag bodde på landet var den stora höjdpunkten när bokbussen kom till byn!
Jag kunde dock aldrig förstå varför de inte hade några Kitty-böcker, eller Vi Fem, eller något annat ur Wahlströms serie med gröna och röda ryggar; det är något jag fortfarande tycker är oerhört fånigt; all litteratur som inspirerar människor är enligt mig lika bra, oavsett om det är deckare, barnböcker eller böcker skrivna av en nobelpristagare!
Numera slukar jag (nästan) lika gärna en vetenskaplig rapport som en biografi eller en roman, vilket har lett till att jag ända sedan jag tog min examen som sjuksköterska 2002 nästan hela tiden har läst någon kurs vid sidan om mitt heltidsarbete; jag har hela tiden en önskan att lära mig något nytt, och det kan lika gärna handla om civilbefolkningens förhållanden i Gaza som hur det är att leva med Aspbergers syndrom eller något annat..:)
Där grundades mitt stora intresse för böcker och läsning, och på den vägen har det sedan fortsatt.
När jag började i skolan "på riktigt" kom jag hem och frågade mina föräldrar varför barnen läste så konstigt (mmmoooorrrrr äääärrrrrr rrrrrraaaaarrrrr) - så hade jag aldrig läst; jag plockade bara fram alfabetet ur mitt långtidsinne, och läste rent omedelbart.
Jag slukade tidigt alla böcker jag kom över, och eftersom jag bodde på landet var den stora höjdpunkten när bokbussen kom till byn!
Jag kunde dock aldrig förstå varför de inte hade några Kitty-böcker, eller Vi Fem, eller något annat ur Wahlströms serie med gröna och röda ryggar; det är något jag fortfarande tycker är oerhört fånigt; all litteratur som inspirerar människor är enligt mig lika bra, oavsett om det är deckare, barnböcker eller böcker skrivna av en nobelpristagare!
Numera slukar jag (nästan) lika gärna en vetenskaplig rapport som en biografi eller en roman, vilket har lett till att jag ända sedan jag tog min examen som sjuksköterska 2002 nästan hela tiden har läst någon kurs vid sidan om mitt heltidsarbete; jag har hela tiden en önskan att lära mig något nytt, och det kan lika gärna handla om civilbefolkningens förhållanden i Gaza som hur det är att leva med Aspbergers syndrom eller något annat..:)
Jag har dessutom nu i höst äntligen lyckats komma igång med en annan gammal dröm; jag har startat en bokcirkel, där jag och tre fantastiska tjejer till (Malka, Linda och Okyee) träffas var 3:e-4:e vecka och läser, samt diskuterar kring den bok vi har läst.
Inom denna bokcirkel har vi kommit fam till att det vore en jätterolig kringaktivitet om vi dessutom kunde få vara Bokmässans Bloggambassadörer 2012!
Nu har jag skickat in min intresseanmälan, glöm inte att göra det ni också, tjejjer!
