En vampyrs bekännelse
Kategori: Gotiska berättelser och annan fasaväckande litteratur
Författare: Anne Rice.
ISBN: 978-91-7001-726-1.
En vampyrs bekännelse är den "klassiska" vampyrfilmen med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna, men jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig har läst boken förut, så när vi nu har vampyrtema i den gotikkurs jag läser så var valet enkelt; förutom Dracula så var En vampyrs bekännelse, som inleder Anne Rices vampyrkrönika ett självklart val!
Den unge journalisten som i boken bara kallas "pojken" har blivit kallad till ett hotellrum av vampyren Louis, som förföljs och plågas av allt han varit med om sedan sin död som människa, och pånyttfödelse som vampyr...
Nu har han bestämt sig för att berätta sin historia, för att en gång för alla bli fri, fri att gå vidare i livet, eller rättare sagt gå vidare i döden...
Vi får följa Louis liv och leverne, från att han som ung man hade allt, förlorade det och träffade på Lestat...
Lestat var vid första anblicken en charmig och världsvan man/odöd, som visste hur man tog för sig av det goda som erbjöds en man i hans position; han njöt av vackra ting, rikedom och unga kvinnor och män, och han gav Louis det val han själv aldrig hade fått; att dö eller att leva vidare som odödlig...
I dödens närhet insåg Louis att han inte var redo att ge upp om livets goda, och han valde att bli vampyr, och slå följe med Lestat. Ganska snart kom han dock alltmer att fyllas av motvilja och så småningom ren avsky för Lestats sätt att hantera sin odödlighet; Louis såg hans frosseri som respektlöst, och han tyckte inte om Lestats sätt att döda för sitt höga nöjes skull...
Detta leder givetvis till spänningar mellan de båda, men eftersom Lestat är Louis' skapare, och han inte känner till några andra vampyrer så står han i beroendeställning till Lestat, och de bindningar som finns mellan dem är inte så lätta att bara kapa av...
Jag läste någonstans att ordet "vemod" skulle beskriva bokens stämning, och det kan jag helt hålla med om.
Jag skulle även vilja nämna ordet "längtan"; en längtan bort från det man har och till något obestämbart, som dock inte visar sig vara värt längtan när det väl uppnås...
Det underbara ordet "bitterljuvt" fångar också bokens stämning på pricken; hela tiden finns där det ljuva; lockande, pockande, men där bakom och över allt annat lägger sig den bittra eftersmaken...
ISBN: 978-91-7001-726-1.
En vampyrs bekännelse är den "klassiska" vampyrfilmen med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna, men jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig har läst boken förut, så när vi nu har vampyrtema i den gotikkurs jag läser så var valet enkelt; förutom Dracula så var En vampyrs bekännelse, som inleder Anne Rices vampyrkrönika ett självklart val!
Den unge journalisten som i boken bara kallas "pojken" har blivit kallad till ett hotellrum av vampyren Louis, som förföljs och plågas av allt han varit med om sedan sin död som människa, och pånyttfödelse som vampyr...
Nu har han bestämt sig för att berätta sin historia, för att en gång för alla bli fri, fri att gå vidare i livet, eller rättare sagt gå vidare i döden...
Vi får följa Louis liv och leverne, från att han som ung man hade allt, förlorade det och träffade på Lestat...
Lestat var vid första anblicken en charmig och världsvan man/odöd, som visste hur man tog för sig av det goda som erbjöds en man i hans position; han njöt av vackra ting, rikedom och unga kvinnor och män, och han gav Louis det val han själv aldrig hade fått; att dö eller att leva vidare som odödlig...
I dödens närhet insåg Louis att han inte var redo att ge upp om livets goda, och han valde att bli vampyr, och slå följe med Lestat. Ganska snart kom han dock alltmer att fyllas av motvilja och så småningom ren avsky för Lestats sätt att hantera sin odödlighet; Louis såg hans frosseri som respektlöst, och han tyckte inte om Lestats sätt att döda för sitt höga nöjes skull...
Detta leder givetvis till spänningar mellan de båda, men eftersom Lestat är Louis' skapare, och han inte känner till några andra vampyrer så står han i beroendeställning till Lestat, och de bindningar som finns mellan dem är inte så lätta att bara kapa av...
Jag läste någonstans att ordet "vemod" skulle beskriva bokens stämning, och det kan jag helt hålla med om.
Jag skulle även vilja nämna ordet "längtan"; en längtan bort från det man har och till något obestämbart, som dock inte visar sig vara värt längtan när det väl uppnås...
Det underbara ordet "bitterljuvt" fångar också bokens stämning på pricken; hela tiden finns där det ljuva; lockande, pockande, men där bakom och över allt annat lägger sig den bittra eftersmaken...
