Vampyrer
Kategori: Gotiska berättelser och annan fasaväckande litteratur
Vampyrer är mystiska, lockande och vanligtvis mycket attraktiva. De äger en stor självbehärskning, som ofta verkar extra lockande på människor. Detta sammantaget gör att människor ofta längtar efter att bli bitna, och det beskrivs som en närmast erotisk upplevelse. Vampyrer är mycket ljushyade och rör sig graciöst, närmast kattlikt. De har en särskild aura, och en människa som är känslig för detta känner genast igen det som något de aldrig tidigare har mött, något som reducerar dem själva till ingenting. Vampyren är känslig för olika stämningar och skiftningar, alla sinnen är skärpta, och vampyrens instinkt gör varje ryckning i människans ansikte lika tydlig som de största gester. Vampyrens nyckfullhet gör honom dock väldigt oförutsägbar, och han kan plötsligt explodera i ett våldsamt raseri. Vampyren hyser mycket starka bindningar till de vampyrer han själv har ”skapat”; de är för evigt sammanlänkade.
Vampyren kan inte åldras och dö genom tidens gång; tvärtom kan han till och med bli yngre och vackrare genom att regelbundet och mycket frossa av människors blod. Han kan dock inte inta något annat än blod. Vampyren kastar ingen skugga och har ingen spegelbild, han har en styrka som många män och kan förvandla sig till vad som helst; en varg, en fladdermus eller det stoft som kan ses i månljuset… Han kan ta sig in och ut genom vad som helst och se i mörker. Ändå är vampyren inte fri; han är bunden till natten, hans makt upphör när dagen gryr. Han kan inte stiga in på en plats där han inte varit tidigare, om inte husets ägare har bjudit in honom. När det skett så kan han röra sig som han vill i huset.
De kvinnliga vampyrerna är unga, vackra och lockande. De väcker lust hos den som träffar på dem, och kan därför lätt locka till sig sina offer. Under allt det vackra och perfekta anas dock även något bittert och motbjudande, så de kvinnliga vampyrerna framkallar i slutändan dubbla känslor hos sina offer.
När vampyren känner sig hotad fräser han som en katt. Dess ögon är sig lika till färg och form, men brinner som av en helveteseld, och har en inre glöd. Rösten är ljuv och klingande som när man slår på glas, och griper tag i alla som hör den, och skapar en längtan och förtrollning.
”När de blir odöda följer också odödlighetens förbannelse med förändringen; de kan inte dö utan måste fortsätta genom tidsåldrarna och skapa nya offer och mångfaldiga ondsnak i världen; för var och en som dör efter att ha blivit en odöds byte blir själv odöd och jagar andra. På så sätt fortsätter cirkeln att ständigt vidgas, som ringarna på vattnet då man kastar en sten.” [Dracula, s. 311].
Vampyrerna bryr sig inte om genus; de utövar sin lockelse lika mycket för män och kvinnor, och båda könen blir lika påverkade av deras sensuella utstrålning. De kvinnliga vampyrerna är ofta urkvinnliga och oerhört sensuella, medan den manliga vampyren oftare är mer androgyn i sin framtoning. De manliga känslorna blir också mer synliga och framträdande; det beskrivs hur de blir hysteriska och brister i hysterisk gråt i en kvinnas famn. ”Huvudrollsvampyren” är dock ofta en man, kvinnorna spelar för det mesta endast biroller i vampyrhistorien.
Vampyrberättelsen innehåller ofta alla de typiska gotiska elementen; borgar, ruiner och det ödsliga skogs- eller bergslandskapet. Vanligtvis tar de övernaturliga elementen naturligt plats i det vardagliga livet, och historien avslutas ofta med att vampyren dödas genom halshuggning och/eller en träpåle genom hjärtat.
De böcker jag har läst för att lära mig mer om vampyrer är:
1. Stoker, Bram. Dracula.
2. Rice, Anne. En vampyrs bekännelse.
3. Botting, Fred. Gothic.
4. De Maupassant, Guy. The Horla, or modern ghosts.
