Jag är livets sista blomma, som blev vaggad utav sommarens visa, jag blev ställd mot nordens hårda vind som hårda flammor slog ut på min våta kind.
Jag är höstens sista blomma, jag är den dödas vårens yngsta frö, jag sett den sagolika sjön så blå, jag har hört den ljuva vindens hjärtat slå.
Jag är vårens sista blomma som sett djupa stjärnevärldar, har skådat ljus från fjärrans varma härdar, den ljuva vinden följa samma vägar, portar öppnas, som en sträng på gitarren saktar dör tonerna i denna visa så skall denna ljuva blomma frysa...


Denna vackra dikt är skriven av min kära vän Désirée.