Tjänstekvinnans son
Kategori: Biografi
ISBN: 9789127093164.
"Med gårdagens iltåg afgick ett colis postal innehållande ett Svenskt manuskript. Kalladt Tjensteqvinnans Son (En själs utvecklingshistoria 1849-1867). När Ni nu läst denna första del, som vi för publikens skull väl ej få kalla del, utan döpa hvar ock en af de fem volumerna särskildt, så frågar Ni väl Er, såsom publiken kommer att göra: hvad är detta? Är det roman? Nej. Biografi? Nej. Memoar? Nej!
Jag svarar: Det är en bok som är hvad den ger sig ut för: En själs utvecklingshistoria 1849-67 under de och de uppgifna förutsättningarne."
"Om ett par dagar afgår 2a Delen av TJ.Qv., kanske i morgon. Jag anser den vara den betydelsefullaste bok som är skriven på länge i Sverge, men, den är skrifven för de bildade och kan ej läsas av under- eller medelklass. Vänder sig derför till de akademiskt bildade, för hvilka jag väl egentligen borde skrifva. Att bli oförstådd av Nisse och Nasse roar mig inte, och jag kan icke omvända dem. (...)
Nu ber jag slippa höra något mer om tidningarnes mening, ty deras meningar kan jag räkna ut med kedjeräkning, och det bara stör mig, om det alltså icke mera oroar mig."
Ur Strindbergs brev till Albert Bonnier 25 april och 18 juni 1886.
Johan är 10 år gammal och mycket mån om att vara skötsam när han oskyldigt anklagas för att ha druckit ur faderns vinflask
Tjänstekvinnans son skrevs år 1886, och speglar väl på många vis den tid i vilken den skrevs, med en kvinnosyn som idag känns ganska unken och ett klassamhälle som vi tyvärr delvis verkar vara på väg tillbaks till. Boken sägs ibland vara Strindbergs biografi där han berättar om sina uppväxtvillkor, det vill säga familjesituation, ekonomi och samhällstatus.
Bokens Johan (som sägs vara Strindberg själv) är en intellektuell person, som på många sätt anser sig stå över de flesta i sin närhet, samtidigt som han kommer från en religiös familj där det är syndigt att anse sig förmer än andra. Detta skapar en motsättning inom Johan, och ångesten och tungsinnet kommer att följa honom genom hela uppväxten.
Det tar ett litet tag innan jag kommer in i det ålderdomliga språket och sättet att skriva, men jag tycker ändå att det går förvånansvärt bra. Hade inte Tjänstekvinnans son hört till de klassiker som en "ska" läsa så hade jag nog inte läst den, men jag har ändå en viss behållning av att läsa boken och tror att jag kommer att bära den med mig under en tid framöver.