Alkemins eviga eld
Kategori: Deckare
Författare: Anna Jansson.
ISBN: 9789175030661.
Thomas Hartmans farbror Julius försvinner spårlöst, och tar inte särskilt lång tid att inse att försvinnandet inte varit frivilligt. Till att börja med har Julius inga ben, utan är amputerad på båda sidorna efter en olycka för 10-talet år sedan. Även om han har lärt sig att gå bra med proteser så finns både dessa och rullstolen (samt tandproteserna) kvar på sjukhusrummet på infektionskliniken, där Julius vårdades på grund av en lunginflammation. Detta med att Julius saknar ben är bara en faktor som Hartman inte känner till om sin farbror; efter att han växt upp med Julius som en extrapappa så har de inte haft någon kontakt alls, efter en händelse som inträffade för 30-talet år sedan; det visar sig att denna händelse i högsta grad spelar en roll i Julius försvinnande, men ska de finna honom vid liv??
Denna fråga blir alltmer aktuell när en efter en av de personer som stod Julius (och således även Hartman) vid tiden för brytningen hittas mördade på de mest spektakulära sätt... Vad är det som ligger bakom morden, och varför arrangeras kropparna på så bisarra vis; har det bara med det faktum att de alla är gamla konstnärer att göra???
Jag tyckte att Alkemins eviga eld var svårare än Anna Janssons tidigare deckare om Gotlandspolisen att komma in i. Kanske beror det bara på att det var något år sedan jag senast läste henne, kanske har hon utvecklats som författare och skriver mer mångfacetterat idag- Det vore ju ganska naturligt, då detta faktiskt är den 12.e fristående boken i serien!
När jag väl kommit in i boken hade den dock Janssons tempo och röda tråd, precis som vanligt. Det märks dock att greppet med olika tidsepoker är nytt för Jansson; här tappar hon lite tempo, men jag tycker ändå att hon gör ett bra jobb. Initiativet att basera en deckare, och en serie mord, på alkemins urgamla mysterium tyckte jag också var ett snyggt drag, men betyget dras ner av att Jansson inte riktigt får ihop tidsaspekten och att en del personer "tappas bort".
ISBN: 9789175030661.
Thomas Hartmans farbror Julius försvinner spårlöst, och tar inte särskilt lång tid att inse att försvinnandet inte varit frivilligt. Till att börja med har Julius inga ben, utan är amputerad på båda sidorna efter en olycka för 10-talet år sedan. Även om han har lärt sig att gå bra med proteser så finns både dessa och rullstolen (samt tandproteserna) kvar på sjukhusrummet på infektionskliniken, där Julius vårdades på grund av en lunginflammation. Detta med att Julius saknar ben är bara en faktor som Hartman inte känner till om sin farbror; efter att han växt upp med Julius som en extrapappa så har de inte haft någon kontakt alls, efter en händelse som inträffade för 30-talet år sedan; det visar sig att denna händelse i högsta grad spelar en roll i Julius försvinnande, men ska de finna honom vid liv??
Denna fråga blir alltmer aktuell när en efter en av de personer som stod Julius (och således även Hartman) vid tiden för brytningen hittas mördade på de mest spektakulära sätt... Vad är det som ligger bakom morden, och varför arrangeras kropparna på så bisarra vis; har det bara med det faktum att de alla är gamla konstnärer att göra???
Jag tyckte att Alkemins eviga eld var svårare än Anna Janssons tidigare deckare om Gotlandspolisen att komma in i. Kanske beror det bara på att det var något år sedan jag senast läste henne, kanske har hon utvecklats som författare och skriver mer mångfacetterat idag- Det vore ju ganska naturligt, då detta faktiskt är den 12.e fristående boken i serien!
När jag väl kommit in i boken hade den dock Janssons tempo och röda tråd, precis som vanligt. Det märks dock att greppet med olika tidsepoker är nytt för Jansson; här tappar hon lite tempo, men jag tycker ändå att hon gör ett bra jobb. Initiativet att basera en deckare, och en serie mord, på alkemins urgamla mysterium tyckte jag också var ett snyggt drag, men betyget dras ner av att Jansson inte riktigt får ihop tidsaspekten och att en del personer "tappas bort".
