Författare: Mikael Andersson.
ISBN: 978-91-1-302757-9.
Jag hade väl hört talas om
Mikael Andersson någon gång förut, men inte så mycket mer, när jag av en slump zappade in
dokumentären om honom när den sändes på TV för flera år sedan. Jag tyckte att filmen var jättebra, och blev imponerad och inspirerade av den där killen, som inte hade några armar och ben, men som verkligen hade talangen att "gå igenom kameran", och fånga tittaren (i alla fall mig)! Jag kommer ihåg hur ledsen och rörd jag blev när han berättade att hans föräldrar när han föddes fick beskedet att Mikael inte skulle kunna bli särskilt gammal, och att alla skulle må bäst av att han stannade kvar på sjukhuset och föräldrarna åkte hem och istället skaffade ett nytt barn. Vilken tur att hans föräldrar var klokare än så, och efter en tid tog hem sin son ändå, och hjälpte honom att bli den starka person han är idag! Berättelsen om hur han under hela sin barndom med jämna mellanrum fick åka till
Eugeniahemmet för att prova ut och träna på att använda proteser - Det skulle få honom att se mer "normal" ut, men ingen lyssnade på Mikael, som
avskydde proteserna, som fick allt att gå så mycket långsammare än det gjorde utan, och som tvärtom fick honom att känna sig
mer annorlunda än han gjorde med dem. Han ville bara bli accepterad och omtyckt för sin egen skull - Både av sig själv och andra...
Armlös, benlös men inte hopplös är en bok som jag varmt vill rekommendera till alla! Vare sig man har någon egen erfarenhet av möten med funktionshindrade eller inte så kan den här boken ge så mycket. Mikael visar att ingenting är omöjligt, om man väljer livet och tänker positivt så kan man både åka tåg, köra bil och flyga över hela Sverige helt ensam - Även om man är armlös och benlös; han gör bara saker på ett lite annat sätt än vi andra, som har andra förutsättningar!