Maritha

Idag har varit en dag av räkningar som måste betalas; efter gårdagens promenerande på Bokmässan har jag haft ont i både kroppen och huvudet, så det har varit en lugn dag i hemmets vrå. Läsning, TV och lite skolarbete har stått på agendan.

Imorgon är det dags för vattengympa i rehabbadet, hoppas att jag är piggare då! Det är även första dagen helt  utan smärtlindring, så vi får väl se. Om vädret blir fint så hoppas jag orka med en promenad, men jag måste även fortsätta med skolarbetet och städa lite här hemma.

Snart dags att krypa till kojs, men först ska jag titta klart på Allt för min syster, på kanal 11; en mycket bra och sevärd film, som tar upp de svåra delarna av livet.

 

Tåget på väg hem...

Haft en härlig dag på Bokmässan i Göteborg med allra bästa Malka. Nu värker kroppen, men själen är fulltankad med energi och må bra-hormoner; detta kommer jag att leva länge på (dessutom har jag givetvis införskaffat en hel massa härlig litteratur som kommer att vara ett bra tag; det vill till att passa på)!

 

Igår hade jag PartyLite visning hos finaste Karro i Töreboda, och ikväll var det dags att lysa upp hembygden lite grand - Det märks att de flesta vill in och kura med tända ljus, en filt och en god bok eller film nu, när det blir allt mörkare ute, och jag själv är så klart inget undantag!  Bjuder på lite bilder från kvällens visning:

 

 

Ser du något du gillar, som skulle göra sig bra hemma hos dig eller en vän så säg bara till!
Jag kommer gärna hem till dig och har en visning, så att du och din familj samt dina vänner kan titta, känna och provdofta på allt!

Igår passade jag på att speedshoppa (varför inte? -Jämför med speeddejting, så inser du att det är ett alldeles utmärkt ord, och dessutom mer användbart!) en höstkappa och en fin tröja :)

Läser i Vårdfokus att Skaraborgs sjukhus (SkaS) har en "alldeles för hög andel sjuksköterskor" i förhållande till löneutvecklingen (för vi har ju fått sååå feta löneförhöjningar; är glad att jag kommer över studenternas önskade minimilön...) och utifrån personalfördelningen. Tydligen är vi 60% sjuksköterskor och 40% undersköterskor på SkaS, och man har utifrån det gjort beräkningarna att om andelen sjuksköterskor minskas till 55% och undersköterskorna ökas till 45% så sparas 15 miljoner. Om sjuksköterskorna minskas till 40% sparar man 27 miljoner. Efter denna uträkning nämns i förbigående att "även läkarbemanningen kommer att ses över"...

 

 Helt uppenbart är det någonting som vår sjukhusledning har missat; de olika yrkeskategorierna inom vården är inte fritt utbytbara mot varandra; vi har olika utbildning, olika kunskaper och helt olika arbetsuppgifter samt ansvarsfördelning. - Det är inte "bara" att byta ut en sjuksköterska mot en undersköterska, läkare eller för den delen servicepersonal!

Apropå de senare så hoppas jag innerligt att experimentet med att all förrådsbeställning och -översyn ska skötas av servicepersonal kommer att fungera som smort; verksamheten har inte råd att stå utan handskar, sprutor eller förkläden en lördagskväll, bara för att "någon" tycker att det borde räcka med mindre!
Tanken är god, men det kan vara svårt för någon utan kunskap om verksamheten att ta hem rätt antal varor i rätt tid; det fungerar inte så att man helt plötsligt kan sticka utan handskar eller strunta i att ge patienterna sina läkemedel, på grund av att det tagit slut (något som tyvärr redan är verklighet, i och med de så kallade "Vårdnära lagren"...)! 

 

Ser med ännu större spänning än tidigare fram emot hösten på SkaS...

Finaste Catrin är på besök i hembygden, så vi styrde upp en höstlunch och en maaassa catching up!

 

I den specialistsjuksköterskeutbildning jag läser nu ingår bland annat vetenskaplig metodik och en magisterstudie-/uppsats. Då jag redan har en magisterexamen har jag funderat över om jag inte skulle kunna "konvertera" den till en masterstudie och -uppsats. Det var inte riktigt så lätt som det låter, då kravet är att man är antagen till ett masterprogram. Efter en del eftersökningar så har jag nu fått tag på en mycket trevlig och serviceminded studiehandledare, som ska hjälpa mig med antagningen till masterprogrammet. Eftersom även det börjar med magisterstudier så behöver jag inte hoppa på där förrän om ca ett år. Har jag tur så behöver jag inte läsa särskilt mycket extra för att ta min masterexamen!

 

 

      

... För mina lediga fredagar går ju i dessa tongångar :) 

Gårdagens avsnitt av Svenska Hollywoodfruar var i en klass för sig, och givetvis var det Gunilla Persson som stod för skandalerna. Hon hade spelat in en "musikvideo" med sin (stackars stackars) dotter Erika som sjunger som en löpande marskatt och har en stil som en 80-åring. Mamma Gunilla ser dock inte detta, utan tycker att lilla Erika är bedååårande, och målsättningen är att videon ska visas på MTV och/eller liknande musikkanaler... Jag tycker att Gunillas "bästa väninna" Margareta, som "råkar" vara sångpedagog och inbjuden just den dagen då musikvideon var färdig visste inte vad hon skulle säga...

Nu visar det sig att TV3: producent har "läckt" ut Erikas musikvideo på Youtube, vilket enligt Gunilla kan innebära fängelsestraff, och i vilket fall som helst innebär ca 90 000 kronor i förlorade intäkter för Erika...

 

Mitt i denna cirkus/freakshow sitter Gunillas stackars dementa mamma, Iris, som fyller år, men inte har den blekaste aning om vart hon är och varför..:/ Henne släpade ju Gunilla över till Hollywood under förevändningen att hon skulle "få bättre vård" där, men stackarn kan ju för 17 inte ens prata med någon annan än sin psykist sjuka dotter och barnbarnet!!!

 

Det krävs inte mycket kunskap om psykiska besvär för att konstatera att Gunilla är en typisk Borderlinepersonlighet, med diverse andra bidiagnoser, som extra krydda i vardagen. Stackars Erika växer upp i en låtsasvärld, och kan inte må särskilt bra med denna press från modern om att sjunga och uppträda, fast hon inte har någon sångröst alls, och dessutom bli utspökad till att se ut och låta som en gammal tant fast hon bara är 9 år gammal!

 

Nej, jag tycker att spektaklet gått för långt; sparka ut Gunilla från serien, hjälp henne att få kontakt med en duktig psykiater och se till att Erika (och Iris) blir omhändertagna, för hon är inte tillräknelig!

 

 

Vaknade efter 13(!) timmars sömn, ont överallt, tung i huvudet och med en hjärna gjord av mos.... Inser att jag trappat ner på värktabletterna alldeles för snabbt, och ska från och med nu följa doktorns "schema"...

Efter morgonmediciner, rikligt med dryck och vila framför TV:n började jag till slut att känna mig som en människa igen, så jag åkte iväg och gjorde lite ärenden på sta'n.

 

Shoppade nya, fina dosetter, senaste numret av MåBra, som verkade innehålla mycket intressant - På köpet kom dessutom boken Höj din energi - Finn din energikod: nyckeln till ett starkt, friskt och lyckligt liv. - Som skräddarsytt för mig :)

Denna vecka börjar min 25%-iga sjukskrivning, och det kändes skönt att sjukintyget kom på posten idag; ett bekymmer mindre... Med sjukskrivningen börjar mitt nya liv; ska börja ta korta, dagliga promenader, för att försöka att åter sakta men säkert stärka min kropp, och få lite mer energi.

Denna vecka blir det onsdag och torsdag natt jag jobbar (förutom söndagnatten, som också räknas till den här veckan), och på lördag ska jag träffa finaste Catrin, som då är på besök i hembygden!

Hemma efter tredje gången med varmvattengympa i rehabbadet. Förra gången tyckte jag ju att det kändes kallare, men idag var det varmt och skönt igen :) Var något okoncentrerad, upplevde att det pratades högt överallt och hade svårt att fokusera på mina övningar. Annars var det lika skönt som vanligt, och nu känner jag mig mjuk och avslappnad i kroppen.

Inatt var patienterna inte fullt så tacksamma som igår (inte alla, i alla fall); inatt fick jag höra att "Om jag hade ena bössa så skulle jag skjuta er allihop omedelbart!"

- Det är sådant man får höra emellanåt om man jobbar inom vården, men det går inte att ta det personligt - Man får se det som en rolig anekdot :)

När man jobbar natt kan man råka ut för alla möjliga konstiga händelser.

 

Efter att natten började med att jag fick en slängkyss från en tacksam patient, kan natten då bli annat än bra?? Resten av natten innehöll bland annat en något överförfriskad norrman, en sönderslagen glasruta, guleböj och choklad, en söndergråten och orolig flickvän samt en något förvånad och fundersam taxichaufför...

 

För övrigt så verkar vi ha blivit utvalda av någon form av stalker; en person som säger till sina anhöriga att hen är inlagd hos oss utan att vara det! Det har varit besök av oroliga anhöriga, SMS och förfalskade sjukintyg - Jag börjar nästan bli lite orolig för den här personen...

 

Nu väntar bädden!

Efter att ha halverat mina smärtstillande mediciner så har jag haft O.N.T. idag! En skärande och molande värk, långt inne i benen och knivar som hugger i ryggen! Hur ska jag kunna leva ett liv så här?!

 

 

Det enda är väl att följa Rallys uppmaning! 

 

Idag var det dags för besök nummer tre (om man ränknar hembesöket) hos min underbara arbetsterapeut. Jag skulle ha dammsugit, skurit sallad med mera, men hon hade glömt att handla ingredienser, så det blev ergonomi och mindfulness/avslappning istället, kändes som ett utmärkt byte :) - Dock blir det hushållssysslor nästa gång istället, hoppas att hon kan ha några smarta tips för mig, så att det slipper göra så ont!

 

Vi pratade även en del om vardagspacing; att anpassa sina sysslor och ta små pauser mitt i, istället för att göra allt på en gång och få ont. Blev ju tipsad att läsa på om detta när jag var på Gottfrieskliniken i Göteborg, och har försökt att tillämpa det lite grand i vardagen, jag har dock väntat med pausen tills jag har fått ont..;) Kommer nog att krävas en del träning att arbeta på detta nya sätt, men förhoppningsvis kan det ge mycket livskvalitet i utbyte, särskilt nu när jag ska minska på de smärtstillande medicinerna!

Har mycket tankar som snurrar runt i huvudet efter dagens läkarbesök...

Hon hade beställt journalerna från Göteborg, och tycker att det är helt otroligt att jag lyckats komma tillbaks så myket som jag har, efter att ha varit sååå sjuk. Från 17/9 kommer jag att sjukskrivas 25% i två månader framåt, men hon tror egentligen att det är för låg sjukskrivningsgrad, och att 50% vore mer lagom. Pratade även om 50% sjukpension..:/

 

Hon, liksom min smärtläkare, pratade även om alternativet att byta arbetsplats; jag har ju ett väldigt tungt, stressigt och krävande arbete, och det är väl en av anledningarna till att jag valt att läsa till barnsjuksköterska...

 

Jag ska åter minska på smärtstillande, och möta upp med sjukskrivning och motion, så att kroppens egna endorfiner ska ersätta tabletterna. Hon är samtidigt mycket noga med att inte kompromissa med min livskvalitet, så det känns skönt! Vi ska ha tätare återbesök nu under hösten, så att "finliret" kan justeras allteftersom.

 

 

 

Efter en lååång natt på jobbet, med mycket värk och smärta i rygg och ben, får jag inte gå och lägga mig än på ett par timmar. Jag har tid för läkarbesök om en dryg halvtimme, så jag måste hålla mig vaken ett tag till. Vi ska bland annat diskutera min kommande sjukskrivning och så hoppas jag få svar på den senaste tidens blodprover.

Nu bojkottar dagens nyheter (DN) det nygamla ordet hen. Orsaken menar man är att ordet blivit alldeles för politiskt. Man är rädda att läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om. Jag kan dock tycka att det är ett politiskt ställningstagande i sig att vägra använda ett (mer eller mindre) etablerat ord...

Ordet hen är ett könsneutralt pronomen som har varit med i Nationalencyklopedin sedan 2009, och är således inget nytt ord, men av någon anledning har debatten blossat upp under det gångna året. Motståndarna menar att ordet syftar till att sudda ut alla könsskillnader, så att vi alla ska bli någon form av neutrum - detta genom att använda ett litet ord!

Personligen tycker jag att hen i skriftspråk är en utmärkt ersättning för "han eller hon" samt "honom eller henne".

Idag har jag varit på rehabbadet och haft varmvattengympa igen. Vattnet kändes lite kallare idag, men det var lika skönt och avslappnande som förra gången. Hade lite ont i en höft efter gårdagens promenad, och den mådde bra av lite varmvatten och stretching :)

 

Idag uppmärksammar vi den internationella suicidpreventionsdagen.
Suicidbenägenhet är ett stort globalt folkhälsoproblem; i Sverige tar en person sitt liv var sjätte timma; fyra gånger så många personer dör på grund av självmord än i trafiken! Suicid är den vanligaste dödsorsaken för svenska män i åldrarna 15-44 år. För svenska kvinnor i samma åldersgrupp är det den näst vanligaste dödsorsaken efter tumörer.

Suicidalitet har sedan lång tid tillbaka varit starkt förknippat med både skam och tabun. Fram till år 1864 var det enligt svensk lag straffbart att försöka ta sitt liv. Först år 1908 upphörde de kyrkliga restriktionerna som bland annat reglerade att personer som dött i suicid inte fick begravas på krykogården. Även om dessa sanktioner inte längre finns är suicid fortfarande omgärdat av tabun, myter och skam.
Jag och många med mig tycker att det är hög tid att vi öppnar upp för att tala om dåligt psykiskt mående och livsleda/dödsönskan!

Stöd livet! 

Suicidprevention i Väst arbetar för att öka kunskapen om hur man kan förebygga självmord och självmordsförsök. Målet är att samla goda krafter för att utveckla en aktiv suicidprevention. Ingen ska behöva ta livet av sig som en sista utväg. 

Stöd livet på 90-konto: 90 01 68 - 6

Sedan vi gick in i september för en dryg vecka sedan har det verkligen känts att hösten är här på riktigt; luften är hög och klar, och nu börjar träden få gula löv. På ett sätt är det lite sorgligt att hösten är här, när vi inte ens har haft någon riktig sommar, men samtidigt så gillar jag hösten, med alla vackra färger, klar luft och att mysa i soffan med en god bok och en massa tända ljus!

 

Igår kväll frågade finaste Camilla om jag ville följa med på en promenad på berget nu i eftermiddag. Det ville jag så klart gärna! Vädret idag har varit jättevackert, men lagom strax innan vi skulle träffas så tornade de svarta molnen upp sig, och jag var rädd att det skulle bli både regn och åska. Det kom några fina regndroppar, men åskan klarade vi oss ifrån, och det blev en riktigt skön promenad. Konditionen är i bott, men kroppen/ryggen protesterade avsevärt mindre än väntat - skönt!

 

De svarta molnen tornar upp sig..:/



Löven börjar bli gula, men det är ganska mysigt, trots allt!
- Imorgon väntar varmvattengympa i rehabbadet! :)

Hatar den person sjukdomen får mig att bli. Jag är inte den här sura, griniga och trötta personen innerst inne! Och när jag inte står ut med mig själv, hur ska då någon annan kunna stå ut med mig??

  

 

Just nu vill jag gå ut, dricka öl och bara Dansa - Någon som vill följa med mig??

Efter en lååång natt på jobbet och hembesök av min rara arbetsterapeut så börjar det bli dags att gå och lägga sig...

Ser fram emot en leeedig helg!
- Vad ska du göra i helgen?

Ibland kan man känna sig mer eller mindre uppskattad på sitt arbete, när jag för en tid sedan mötte följande halvförvirrade lilla dam så kände jag mig helt klart oönskad...

Jag kommer (åter) in på patientens rum. Det har nyligen varit middag och hon har fått sina mediciner med mera, och börjar bli en aning trött på oss i personalen.
- "Åh nej, söta goa hjärtat, kommer du nu igen?! Har ni inga andra patienter här???
Åh nej, åh nej, åh nej, har ni inga andra patienter?!"

- Det är vid sådana tillfällen man gör vad man ska, och sedan skyndar sig ut igen..;)

Ett led i att klara sparbetinget på sjukhuset är att man gör om alla avdelningsförråd. Istället för fullt fungerande, kompakta "rullhyllor" som är oerhört platseffektiva och där all personal hittar som i sin egen bakficka så ska vi nu få plastbackar på hjul. Efter en snabb blick konstaterar jag att de rymmer avsevärt mycket mindre material, och de har dessutom planerat att placera dem på platser där det redan är fullt, exempelvis i beredningsrummet...

Nog för att jag inte är någon stjärna på att räkna, men hur går den här ekvationen ihop??
+ Plastbackar till alla avdelningars materialförråd.
+ Avsätta en eller flera personer som sorterar och organiserar om alla redan fullt fungerande förråd.
+ Särskilt avsedd "servicepersonal" ska därefter fylla på förråden när det behövs, jag är dock mycket tveksam till om dessa även kommer att arbeta obekväm arbetstid, eller bara dagtid? Vi använder ju vårt material dygnet runt...
+ En massa tid för vårdpersonalen att irra runt, på jakt efter material som de inte har någon aning om vart det finns.
- Ett fullt fungerande, utrymmesbesparande förråd, där alla hittar...

 

Stämningen på sjukhuset är redan orolig; personal förflyttas, det är fortfarande anställningsstopp, så ingen ny personal anställs och de redan anställda går på knäna...

-Ser fram emot en mycket intensiv och orolig höst!

 

   

Tvättdag idag, och därefter väntar två nätters jobb - Tjipp på er!

 

I helgen är jag dock leeedig! Undrar just vad man ska hitta på då??

Var oerhört trött, så jag vilade/sov större delen av förmiddagen. Tror att det kan vara en "biverkan" av rehabbadet igår, jag känner mig fortfarande väldigt mjuk och avslappnad i kroppen efter det, vilket känns underbart! 

Hade trott att jag var ledig idag, mellan två nattpass, men upptäckte igår att jag skulle arbeta kväll. Därför var jag så illa tvungen att vakna till, och bege mig till jobbet.

 

Innan det var dags att åka iväg hann i alla fall jag och pojkvännen titta färdigt på de avsnitt av Buffy the vampire slayer som vi hade hemma, nu är de ivägskickade så att vi hinner få nya innan helgen (vi har sedan en tid tillbaks haft ett pågående Buffy-maraton, med CD-skivor från Lovefilm.).

 

 

 

 

 

Det är väl inte någon nyhet för någon att sjukvården har ett stort sparkrav hängande över sig. På Skaraborgs sjukhus (SkaS) ska vi spara 120 miljoner innan året är slut, och åsikterna är som vanligt ganska många om hur detta bäst bör ske.

 

Eric Bertholds är överläkare på medicinkliniken på SkaS, och han har skrivit en mycket tänkvärd insändare i Dagens Nyheter. Han ger kloka exempel, som på ett tydligt sätt illustrerar att det inte är så enkelt att göra prioriteringar inom sjukvården; ett års ökad livslängd för en hjärtsjuk patient som får en ICD inopererad, en månads ökad livslängd för en cancersjuk patient eller ett års arbetstid för en sjuksköterska, som kan hjälpa oräkneliga patienter att få en ökad livskvalitet?

 

Till en viss gräns kan sjukvården effektiviseras, men ingen effektivisering i världen kan råda bot på det faktum att vårdens möjligheter och befolkningens behov ökar snabbare än den ekonomiska tillväxten. Personligen tror jag att vi, efter de senaste årens effektiviseringsiver, inte kan bli så mycket mer effektiva än vi redan är, utan att pruta på omvårdnaden av patienterna. Det tror jag är raka vägen till en mycket kall och opersonlig sjukvård, som jag inte är så säker på att jag vill vara en del av.

 

Just hemkommen från första varmvattengympan känner jag mig behagligt avslappnad och lugn. Jag har fått ett personligt program ihopsatt av min sjukgymnast, och det kändes jättebra. Jag tror att detta kommer att vara riktigt bra för mig.

 

 

- Eller..?

Det är något särskilt med att åka hem efter en natts jobb, särskilt på helgerna. Världen börjar sakta vakna till liv, allt liv man ser är en och annan hundägare eller någon festprisse på väg hem efter en bortamatch...



Dags att åka hem och sova efter nattjobb!

 

 

Nya fina skor - råååsa så klart! :)