Helgen tillbringades till största delen på jobbet.
David hade inflyttningsfest på lördagskvällen, och tack vare att Jan-Anders var snäll och bytte pass med mig så kunde jag komma. Alltid roligt att spendera tid i trevliga vänners sällskap. Dock var både jag och Andreas trötta, så vi avvek ganska tidigt från festligheterna.
Melodifestivalen tittade vi givetvis på, här kommer de korta omdömena från lördagens omgång: # Det var bra att Frida gick vidare. En härlig tjej, och det låter alltid så trevligt när folk sjunker på skånska (hör även Timbuktu och Peps!) # Martin Rolinski (eller vad han heter) är otäckast i hela BWO! Snacka om creepy kille! # Patrik Isakssons låtar låter alltid likadant. Dessutom är vi trötta på att läsa om alla turer mellan honom och hans fru; vem försöker de egentligen övertyga om att de är så himlastormade lyckliga? # Tjejerna i Caracola var alla killarnas favoriter för att "låten var så bra" och "de har ett så fint schenspråk". Jaja... # Sverige förstår uppenbarligen inte vad bra pop är, när de röstar så att Eskobar kommer sist. Inte särskilt oväntat, men tråkigt! Detta är pop av bra mycket bättre kvalitet än allt som presteras av Ola, Martin och allt vad de heter.
Nu är jag tillbaks i lägenheten i Skänninge, med den skillnaden att vi nu hade med oss en TV som snälla broder Daniel hjälpte oss att fixa!
Vi fick på ett obehagligt nära sätt känna av stormen som härjade i västra Götaland igår.
I vårt TV-rum har vi ett stort fönster, som täcker nästan en hel vägg. Helt plötsligt small det till och en stormvind fyllde lägenheten. Jag trodde att något hade blåst på fönstret så att det hade gått sönder, men så var det inte. De två stålhakar som man stänger/låser fönstret med hade båda knäckts, så fönstret gick sedan inte att stänga!
Andreas fick sälla sig vid fönstret och hålla emot med hela sin kraft och tyngd för att det inte skulle blåsa upp, medan jag ringde till hyresvärden. Konstigt nog så ville de först inte åtgärda saken förrän på måndag, men efter mycket tjat så skickade de ut en person från Calles bygg. Han försökte först att åtgärda det på annat sätt, men det enda blev till slut att skruva igen fönstret med några grova skruvar. De kommer åter på måndag för att åtgärda det mer permanent.
Hur skulle vi ha kunnat tillbringa hela helgen med ett fönster som inte går att stänga?! Med storm, regn och snö utanför! Man undrar ju hur hyresvärden egentligen tänkte... Förmodligen bara på att det blev dyrt att skicka ut någon på joutid...
... är när man upptäcker att en patient inte alls har någon infektion, utan cancer i hela kroppen! ... är de (tack och lov få) dagar då man jobbar häcken av sig, men ändå inte hinner göra allt man ska.
Igår när Andreas var i skolan så passade jag på att titta på The golden compass. Jag som har läst boken tyckte att den var bra; de har lyckats bra med karaktärerna osv. Den stora nackdelen var dock att allt år i ett rasande tempo, och jag kan tänka mig att den som inte har läst boken sitter som ett enda stort frågetecken, och undrar vad som egentligen hände. Det är många samband och sammanhang som de har prioriterat bort i filmen, den hade gott kunnat vara 1/2-1 timme längre, det hade filmen tjänat på.
Slutsats: Läs boken innan du ser filmen!
Många vackra människor och vyer är det!
Filmen Guldkompassen bygger på Philip Pullmans bok-triologi "Den mörka materian". Huvudrollsinnehavaren är den tolvåriga flickan Lyra som lever i en parallellvärld. I Lyras värld, som är mycket lik vår egen men ändå annorlunda, lever människors själar i form av djur som följer människor överallt. De kallas daimoner. Du och din daimon är ett, allt som drabbar dig drabbar din själ, den smärta du känner upplever även din daimon. När du är barn har din daimon förmågan att ständigt ändra skepnad, men när du blir vuxen antar daimonen sin slutgiltiga form, en form som återspeglar din personlighet.
Lyra (begåvade nykomlingen Dakota Blue Richards) är föräldralös, ett oönskat barn vars enda anhörig är hennes farbror Asriel (Daniel Craig). Asriel är vetenskapsman i ämnet experimentell teologi. Han har en teori om att det finns andra världar och att alla världar binds samman av det mystiska ämnet stoff. Vad detta stoff är har inte Lyra helt klart för sig, och inte heller vad stoff betyder för människornas fria vilja.
Efter att Lyras farbror berättat om en märklig plats nära Nordpolen där man kan ana en annan värld, ger sig Lyra ut på en spännande resa och dras in i ett äventyr fyllt av onda och goda häxor, pansarbjörnar, daimoner, intelligenta talande isbjörnar och Magisteriet och dess Undersökningskommission - ledd av den begåvade och karismatiska Mrs Coulter ( Nicole Kidman). Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än både liv eller död för henne själv.
När Andreas är i skolan passar jag på att titta på film. Igår var det I am legend som avverkades, den var faktiskt riktigt bra!
Människan har äntligen funnit botemedlet på cancer och lösningen verkar vara 100 % -ig. Botade människor börjar dock efter en tid att dö eller visa zombie - liknande symptom. Dessa symptom börjar sedan spridas till alla människor och 3 år efter denna mirakulösa upptäckt har alla människor i New York, kanske hela jorden dött eller blivit en primitiv, solskygg, varelse endast styrd av driften att äta. Alla utom en, Robert Neville, en vetenskapsman och militär som verkar vara immun mot det luftburna viruset som förintat mänskligheten.
Med enbart sin trogne hunds (Samantha) sällskap far han omkring på New Yorks gator och försöker febrilt hitta ett botemedel till det som man en gång trodde var botemedlet till cancer. Han är dock inte ensam. Under natten vandrar de smittade omkring på gatorna och under dagarna väntar de, i skuggorna, på att Robert ska göra ett ödesdigert misstag.
Början av veckan har spenderats i Skänninge i min sambos, eller numera särbos, lägenhet.
Eftersom vi bara har kört dit det som är absolut nödvändigt så ser det verkligen ut som en riktig ungkarlslägenhet... Möblemanget består av ett plywoodskrivbord med datorn (det viktigaste i hela lägenheten...), hans gamla soffa som han hade när han verkligen var ungkarl, den har stått magasinerad hemma hos mina föräldrar, men nu har den kommit till användning igen. Det är en typisk soffa som man hittade hos var och varannan tonårskille på 90-talet. Det som gör möblemanget komplett är en uppblåsbar sk gästsäng från Rusta. Kanske inte det mest ergonomiska, men praktiskt!
Det som saknas är ett soffbord och en TV. För tillfället finns, som ni märker, inte ett enda bord i lägenheten, och en TV bara måste han ju ha! Det senare kommer nog att lösa sig inom kort; broder Daniel har en kompis som ska sälja sin TV billigt, så då passar vi på..:)
Katterna fick givetvis följa med mig, och har nu inspekterat Andreas lägenhet uppifrån och ner. Till en början var de minst sagt misstänksamma, men nu har de börjat inse att det faktiskt inte är farligt här heller.
Imorgon bär resan av hemåt igen, jag ska jobba kväll.
The Nicole: 1: vad 17 är det för namn egentligen??? 2: Jag hatar att ha fördomar, men jag gillar inte de där typiska ryskorna, som bara ser sig själv som några kuttersmycken, och allt de kämpar för är att se så sexiga ut som möjligt; nej fram för tjejer som kämpar för något på riktigt! 3: Det stod efter uppträdandet att "Nicole nära kollaps på scen!". Vad hade då hänt? Jo, hon fick fejksnö i munnen!!! Kollaps, my ass! Skaffa något bättre att kollapsa av!
Lasse Lind: Trevlig poplåt, men vad var det med "dansen"? Kunde du inte ha lagt några ören på en koreograf?
Andra generationen: Texten var faktiskt OK, men jag gillar inte alls de där östliga tongångarna.
Sanna Nielsen: Sluta upp med de där dansbandslåtarna du brukar hålla på med och satsa på pop! Kvällens bästa låt!
Andreas Johnson och Carola: Andreas gjorde så gott han kunde, men jag vet inte om Carola var övertänd eller vad felet var med henne; hon sabbade i alla fall låten med sitt skrikande. Jag måste dock säga att hon hade en snygg klänning, i alla fall.
De som jag inte har kommenterat har jag glömt, och det är väl för att de helt enkelt var för slätstrukna...
Ja, fjärrkontrollen till DVD'n alltså, och det gör mig vansinnig! Jag har letat igenom lägenheten uppifrån och ner minst tre gånger nu, och fortfarande inget spår av den! Hade sett fram emot att se några avsnitt från tredje säsongen av Grey's anatomy, men DVD-skiten fungerar ju inte utan fjärrkontroll!
Vart 17 har jag lagt den? Jag hade den ju igår kväll innan jag gick till jobbet, och nu är den spårlöst borta! Hur svårt kan det vara att hitta en fjärrkontroll?!?!
En stund senare: Jag hittade till slut fjärrkontrollen :) Gissa vart den låg? Av en slump tittade jag från sidan in under TV-hyllan, bakom skåpet, och där låg den! Den var helt osynlig när jag tittade framifrån, eftersom den låg bakom skåpet, enda chansen att hitta den var genom att se från sidan, i exakt den vinkel jag råkade kasta en desperat blick! Tydligen har katterna fått för sig att det är jätteroligt att leka med fjärrkontroller... Ikväll är det jag som lägger dem utom räckhåll för små lekfulla kattassar!
... Alla olika människor man träffar. ... Att man måste vara flexibel, och lär sig att bemöta alla olika människor på ett sätt som passar dem. ... När man inser att man faktiskt har bidragit till att rädda någons liv. ... Att man lär sig nya saker varje dag. ... Att man aldrig vet vad som kommer att hända en dag på jobbet; det blir aldrig långtråkigt. ... När en patient eller hans/hennes anhöriga säger att man passar bra för sitt yrke, och de känner att de kan lita på mig och mina kunskaper. ... När doktorerna berömmer en, och säger att man gör ett bra jobb. ... Att få vara med i alla livets delar; glädje och sorg, liv och död. ... När det kommer in en patient med en ovanlig sjukdom, så att man måste vara detektiv och använda sin fantasi och forska lite för att till slut lyckas ta reda på vad patienten lider av. ... Spänningen när det härjar nya epidemier, exempelvis SARS. ... Den bredd man får på sin kompetens genom att jobba på infektionskliniken. Vi möter ju patienter som tillhör alla specialiteter; kirurgi, ortopedi, kardiologi, lungmedicin, reumatologi, onkologi... ... Den enorma bredd som finns inom yrket som helhet gör att man aldrig behöver tröttna.
I söndags åkte vi till Skänninge utanför Mjölby med de saker Andreas skulle ta med sig till sin nya lägenhet. Det som fattas i nuläget är en TV och et soffbord, annars har han allt han behöver.
Klassen verkar vara bra, och de har kul ihop. Än så länge har de ju bara mjukstartat, men idag fick de sin första bok. Den handlade om säkerhet, och verkade ganska tung, efter vad han läste upp för mig, men säkerheten är ju oerhört viktig när man jobbar som lokförare, så det blir nog bra.
I helgen ska de ha sin första klassfest, så Andreas kommer inte hem i helgen. Det gör inte så mycket, för jag jobbar natt hela veckan, inklusive helgen, så jag skulle ändå inte ha så mycket tid att umgås med honom. Istället ska jag åka dit på måndag eftermiddag, när jag vaknar, för sedan går jag inte på nästa pass förrän på torsdag eftermiddag.
Nu förbereda mig inför jobbet. I veckan kommer jag antagligen inte att skriva speciellt mycket, jag bara jobbar och sover...
Helgen spenderas med att packa, handla och flytta de saker Andreas behöver ha i Mjölby... Fullt upp med andra ord. Det känns fortfarande helt overkliget; allting har ju gått så himla fort att ingen av oss har hängt med i svängarna. Tur att jag är ledig i helgen i alla fall, så att jag hinner hjälpa till med allt.
Som vanligt är det inte tjejen på bilden som har skrivit brevet...
Andreas har precis klarat alla inträdesproven, så på måndag börjar han på lokförarutbildningen i Mjölby. Egentligen hade han sökt till Hallsberg, och skulle då ha börjat i april, men han gjorde så bra ifrån sig på testerna att de ville att han skulle börja redan nu, och läsa i Mjölby. Det har ju många fördelar; han börjar tidigare, och blir därmed även klar tidigare. Dessutom så är utbildningen i Mjölby 10 veckor kortare än Hallsberg, så det innebär ju att han blir klar ännu fortare! Nackdelen är den uppenbara; till Mjölby kan man inte pendla från Skövde, utan han måste bo där, och veckopendla. Det värsta det innebär är ju givetvis att vi bara träffas på helgerna, men det innebär ju även en extra hyra...:( Dock så har hyresvärden rabatt för de som studerar, så det blir ju inte så fasligt dyrt ändå.
För att bli lokförare måste man göra en mängd olika tester och prov; koncentrationstester, noggranhetstester, psykologutvärdering osv, osv... Det är ju bra, men det konstiga är att för att få läsa till sjuksköterska eller till och med läkare så krävs inga sådana lämplighetstester; det är (för det mesta) bara betygen som gäller för att få börja läsa inom den branschen. Är det verkligen rimligt? Jag tänker tex på den fd läkarstudent som avtjänat ett straff för mord... Vad tycker ni; borde man ha någon form av lämplihetsprövning innan man får påbörja utbildningar inom vårdyrket?
Gårdagens kväll tillbringades hos mamma och pappa, tillsammans med bröderna, farmor och farfar samt farbror Göran. Mamma hade på begäran lagat sin goda kasslergryta, och jag fick ett par inlines!
Längtar nu ännu mer till våren, när jag kan åka på mina egna, lagom stora inlines, istället för de lånade, som är 3-4 storlekar för stora... Det blir nog en viss skillnad...
Expediten i sportaffären tyckte att mamma var lite underlig som köpte inlines när det var full snöstorm utanför, men han hade i alla fall några par hemma, som tur var!
Tittade igår på den utmärkta filmen Minority report, med bla Tom Cruise.
I huvudstaden Washington sker ett experiment sedan 6 år tillbaka då antalet mord ökat drastiskt runt om i landet, en ny polisenhet kallad "Pre-crime" (Före brott) har lyckats fått ner antalet mord i huvudstaden till noll. Detta tack vare tre stycken personer som är fastkopplade och nerdrogade i något som liknar en bassäng. Dessa tre personer som lever i symbios med varandra har en unik egenskap som avlats fram av misstag tack vare nya droger som nått gatan (barn till missbrukare), tillsammans kan de tre se in i framtiden. De syner de har kommer fram genom hemska mardrömmar som sedan polisenheten får fram genom avancerad datateknik. När de "synska" personerna drömmer och ett nytt fall är på intåg så droppar först en träboll ner med offrets namn på, strax därefter kommer ett likadan boll med mördarens namn inskrivet på. Genom dessa bilder och namn drar poliserna sedan slutsatser om vilka offer och mördaren är och kan därför gripa mördaren innan själva brottet ägt rum.
År 2054 när en process för att få "Pre-crime" landsomfattande håller på för fullt så skickas en övervakare (Colin Farell) till polisenheten för att se om den har några brister, för ett sådant här projekt måste vara absolut felfritt för att inte behövas läggas ner.
John Anderton (Tom Cruise) den kanske mest skickliga polisen i "Pre-crime" har följt och arbetat med projektet sedan starten och är övertygad att systemet är något som borde bli landsomfattande. Han har vissa problem med den nya övervakaren Danny Witwer (Colin Farell) som verkar kritisk, inte mot experimentet men mot John som Danny tror sig kunna vara den felande länken i projektet.
En dag så droppar en boll ner på ett offer och ett på mördaren, John som börjar att sorla ut det viktigaste av vad drömmarna ger honom får sin livs överraskning. Bilderna visar honom med en pistol skjutandes en annan man och på bollen med mördarens namn på står det John Anderton. I ett system som vart felfritt under hela sin verksamma tid och ett system som John levt under i sex år är nu emot honom. Han måste nu hålla sig undan för sina kollegor som jagar honom samtidigt som han måste ta reda på vem denna man är han ska mörda, en man han aldrig tidigare träffat.
Jag har för mig själv gått och smitt planer på att jobba på Hultsfredsfestivalen i sommar, jag tror att det vore väldigt roligt, och har även hört från andra som har gjort det att så är fallet.
Hur som helst, nu pågår operation övertalning, så att jag får med mig några vänner på projektet: Jennie, Catrin, Désireé, Ingela och andra ev. vänner som läser detta; Häng med; vi kommer att få jättekul!!!
Eftersom jag fyller år på måndag så passade vi igår kväll på att bjuda in våra kära vänner till ett födelsedagspartaj. Det var roligt, de flesta kunde komma. Extra roligt var att förutom de vanliga grabbarna Grus (unklusive jennie) så kom även Ingela, Catrin och Désireé.
Det blev en blöt kväll, men i alla fall jag hade jätteroligt! Johan hamnade (som vanligt) som discjockey, och han spelade bara bra musik (hur han nu hade kunnat göra något annat; det var ju mina skivor...), han letade fram några riktiga gamla partyklassiker ur gömmorna. Vad sägs tex om The Facers skiva Go for the show? Den kan verkligen piffa upp ett party! Att den dessutom har det snyggaste skivomslaget gör ju inte saken sämre...
Kom att tänka på Jävlaranamma, och vi kom fram till att följande låt passade oss utmärkt; det är så alla på vårt jobb känner varje måndagsmorgon!
Nu ska jag inte jobba förrän på tisdag kväll, kan ni tänka er; jag- ledig i TRE hela dagar! Vad ska jag göra under all den tiden? Idag täda upp och diska efter gårdagens bravader och imorgon till mamma och pappa för gemensamt födelsedagskalas med broder Daniel.
Nu titta på veckans inspelade avsnitt av Smallville (ja, jag är en nörd, och stolt över det!)...
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
