Eftersom det visade sig att varken min “chef” Nanny eller någon annan från vår enhet skulle följa med på konferensen så tog jag tåget till Stockholm alldeles allena. Detta visade sig vara ett alldeles utmärkt drag; man får mycket uträttat på 3,5h tågresa! Jag hann både läsa litteratur till och fila på min examinationsuppgift i kursen Patienten och familjen i ett vårdande sammanhang och skissa på fallprocessens ansökan om SkaS kvalitetspris 2011!
Lokföraren förgyllde dagen för mig och en okänd medresenär, genom sin lilla berättelse när vi kom fram till Stockholm:
"Nu är vi snart framme i Stockholm. Jag hoppas att ni har en härlig resa bakom er, och glöm inte att vi redan går mot ljusare tider, så nu är det bara att hänga i lite till."
När jag kom fram till Stockholm lyckades jag efter lite om och men med konststycket att ta mig till Viking Lines färjeterminal, en sista utväg hade varit att fråga publiken eller ta en taxi, men den slapp jag utnyttja, jag lyckades att ta mig dit helt på egen hand!
Började dock undra vart jag hade hamnat när jag plötsligt stod utanför World Trade Center...
Något förvirrad stod jag och väntade och spanade på anvisad plats vid anvisad tidpunkt, men såg ingen grupp som kunde tänkas vara Party Lite ledare och -konsulter. Om sanningen ska fram så såg jag ingen grupp alls, så jag började bli en aning nervös när vår reseledare Bettina ringde och frågade om jag var på väg…
Det visade sig att hon stod helt allena hon också, runt hörnet från där jag stod. Det fanns i själva verket ingen grupp, för Bettina hade checkat in alla allt eftersom att de hade kommit. Så kan det gå om man tillhör de förvirrades skara…
Jag gjorde mig raskt hemmastadd i min hytt, innan det var dags för buffén. Eftersom jag åkte ensam ville det till att inte vara blyg, så jag stegade fram till ett bord som var reserverat för Party Lite och frågade om jag fick slå mig ner. Det var ett mycket trevligt gäng, och jag kände mig fort välkommen. Buffén bjöd, förutom på god mat, även på många glada skratt, och vi konstaterade att ingen av oss kommer att kunna ta en dusch utan att tänka oss för i fortsättningen..;)
Till slut (när nästa sittning började komma in) tappade vi i alla fall aptiten, när Perra såg en servitris, som mindre diskret kliade sina mer intima kroppsdelar!
Det måste vara väldigt akut när man inte klarar att gå undan 10 meter, utan måste klia sig inför en fullsatt (nåja…) bufférestaurang!…
Efter buffén konstaterade vi att karaoken inte började förrän om en timme, så då bar det iväg till Tax Free shoppen. Jag passade på att shoppa parfymer, smycken och godis samt en Elisabeth Arden Eight hour Cream :) .
Två av mina fynd: Elisabeth Ardens Eight Hour cream; vintageupplagan och en helt underbar berlock från Björg :)
Efter shoppingen ställde vi in siktet på karaoken, som allt eftersom klockan gick samlade allt mer besökare, som bjöd allt mer på sig själva. Dock inte jag, som ju inte hade min trofasta musikkamrat Jennie med mig (tror dock inte att vi hade ställt upp på karaoke ändå…).
Eller vad vet ni? Jag kanske ockuperade mikrofonen hela kvällen???
Det är oerhört viktigt att tänka igenom sitt låtval noggrant; ett felaktigt låtval kan förstöra hela din framtida karriär, som de säger på Idol...
Party Lite hade med sig sitt eget kamerateam i form av Perra som var ansvarig för de rörliga bilderna, och undertecknad, som var ansvarig för stillbilderna :)
Jaqueline rycks, som alla andra, med av musiken, och passar på att svänga sina lurviga.
Party Lite var det ja..:)
Tack tjejer och Perra för en jätterolig kväll!
För er som undrar vad Kicki Danielsson sysslar med nu för tiden - hon sitter och lyssnar på karaoke på Viking Cinderella, dock uppträder hon inte själv, och det kanske vi ska vara tacksamma för...
Är fortfarande inte säker på om det verkligen var Kicki själv eller en kopia jag såg...
