Bokälskaren

Författare: Suzanne Collins.
ISBN: 978-91-7001-778-0.

Fatta Eld är den andra delen i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen.
Katniss och Peeta har kommit hem till Distrikt 12 efter sin seger i Hungerspelen. De håller så sakteliga på att skapa sig ett nytt liv i sitt gamla distrikt; som vinnare har de automatiskt fått varsitt hus i "vinnarbyn"; en by som består av tolv nybyggda och fina hus med alla moderniteter. Eftersom det inte brukar gå så bra för Distrikt 12 så är det dock bara tre av de tolv husen som är bebodda; det hus där Katniss och hennes familj bor, Peetas hus och det hus som tillhör deras manager, Haymitch; de resterande nio husen ligger öde och övergivna...

Stämningen mellan Katniss och Peeta har varit aningens tryckt sedan de kom hem efter Hungerspelen, men så blir det dags för den obligatoriska segerturnén. Det visar sig att deras seger har lett till oroligheter runt om i landet, och nu lämnar borgmästaren ansvaret över till dem att försöka dämpa oron, och kväsa upprorsmakarna; detta genom att åter uppträda som det superförälskade tonårsparet, som mot alla odds gick segrande ur Hungerspelen. Dessutom ger han mycket tydliga vinkar om vad som kommer att hända om de inte lyckas...



Precis som med Hungerspelen så blir jag omedelbart uppslukad av handlingen i Fatta Eld; Collins kan verkligen konsten att skriva så att man blir helt betagen! Även denna bok startar i ett relativt högt tempo, som sedan stegras allteftersom, ju längre in i boken man kommer. När man sedan, framåt mitten av boken, börjar slappna av och undra vad Collins ska ha hittat på att fylla resten av boken med så kommer en helt oväntad twist, som åter stegrar tempot något oerhört.

Samhällskritiken, som i Hungerspelen endast var antydd är i Fatta Eld klart uttalad, från början till slut, och det får mig som läsare att fundera, och jag kommer på mig själv med att ha svårt att sluta tänka på boken.

I vår bokcirkel var vi överens om att Hungerspelen tappade lite tempo på slutet, som om Collins först då kommit fram till att hon inte höll på att skriva en enda bok, utan en hel trilogi. Denna brist och förlust av tempo upplever jag inte alls i Fatta Eld; här är det full fart från början till slutet, och jag längtar redan efter att få läsa den tredje och avslutande boken i trilogin. Eftersom jag samtidigt inte vill att den ska ta slut så har jag dock bestämt mig för att läsa någon/några andra böcker innan jag ger mig på den..;)


Den 23 mars är premiären för den första filmen av fyra, som Hungerspelstrilogin tydligen ska bli... Spännande! Vi har redan bestämt att vi ska gå och se filmen tillsammans i Bokcirkeln; självklart måste vi uppleva den tillsammans, och kunna diskutera vad vi tyckte om den, efteråt!
Vi spår att den kan bli en succé, liknande Twilight-filmerna!

Författare: Anne Rice.
ISBN: 978-91-7001-726-1.

En vampyrs bekännelse är den "klassiska" vampyrfilmen med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna, men jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig har läst boken förut, så när vi nu har vampyrtema i den gotikkurs jag läser så var valet enkelt; förutom Dracula så var En vampyrs bekännelse, som inleder Anne Rices vampyrkrönika ett självklart val!

Den unge journalisten som i boken bara kallas "pojken" har blivit kallad till ett hotellrum av vampyren Louis, som förföljs och plågas av allt han varit med om sedan sin död som människa, och pånyttfödelse som vampyr...
Nu har han bestämt sig för att berätta sin historia, för att en gång för alla bli fri, fri att gå vidare i livet, eller rättare sagt gå vidare i döden...

Vi får följa Louis liv och leverne, från att han som ung man hade allt, förlorade det och träffade på Lestat...
Lestat var vid första anblicken en charmig och världsvan man/odöd, som visste hur man tog för sig av det goda som erbjöds en man i hans position; han njöt av vackra ting, rikedom och unga kvinnor och män, och han gav Louis det val han själv aldrig hade fått; att dö eller att leva vidare som odödlig...

I dödens närhet insåg Louis att han inte var redo att ge upp om livets goda, och han valde att bli vampyr, och slå följe med Lestat. Ganska snart kom han dock alltmer att fyllas av motvilja och så småningom ren avsky för Lestats sätt att hantera sin odödlighet; Louis såg hans frosseri som respektlöst, och han tyckte inte om Lestats sätt att döda för sitt höga nöjes skull...

Detta leder givetvis till spänningar mellan de båda, men eftersom Lestat är Louis' skapare, och han inte känner till några andra vampyrer så står han i beroendeställning till Lestat, och de bindningar som finns mellan dem är inte så lätta att bara kapa av...




Jag läste någonstans att ordet "vemod" skulle beskriva bokens stämning, och det kan jag helt hålla med om.
Jag skulle även vilja nämna ordet "längtan"; en längtan bort från det man har och till något obestämbart, som dock inte visar sig vara värt längtan när det väl uppnås...

Det underbara ordet "bitterljuvt" fångar också bokens stämning på pricken; hela tiden finns där det ljuva; lockande, pockande, men där bakom och över allt annat lägger sig den bittra eftersmaken...

Författare: Bram Stoker.

Historien börjar med att mäklaren Jonathan Harker åker på en utlandsresa för en kunds räkning, kundens namn är Dracula, och han bor i ett gammalt ödsligt slott i de Transylvanska bergen. Harkers arbetsgivare har dock hjälpt greven att köpa ett hus i London, och det är för att göra i ordning det sista inför denna flytt som Harker har ombetts att besöka greven i hans nuvarande hem. Det dröjer dock inte länge innan Harker blir mycket illa till mods i grevens sällskap, och terrorn ökar...

Medan Harker är i Transylvanien så besöker hans fästmö (Mina) sin bästa väninna, Lucy, som har börjat gå i sömnen igen, något hon inte har gjort sedan barndomen, och hon verkar inte heller riktigt frisk; hon är tidvis så blek och matt... Detta är dock något som lätt går att förklara med att hon under en och samma dag fick inte mindre än tre frierier (!), och har således utsatts för stark sinnesrörelse, och haft mycket omkring sig den senaste tiden...



Boken är uppbyggd på ett lite annorlunda vis, av sammanställda dagboksanteckningar, brev och tidningsurklipp, som successivt berättar historien om greve Dracula, sedd ur ett flertal olika vinklar. Jag gillar detta annorlunda sätt att skriva på, även om det tog ett tag innan jag vande mig vid att fokus hela tiden skiftade, och det tog ett tag innan jag kunde hålla isär Lucys alla friare och övriga män i historien...

Det faschinerar mig att boken är skriven redan 1897, men håller så väl fortfarande; detta är verkligen en klassiker väl värd att läsa!

Denna upplaga innehåller dessutom ett längre Efterord som handlar om Bram Stoker själv; detta tyckte jag var väldigt intressant.

Författare: Suzanne Collins.

Någon gång i framtiden har ytterligare ett världskrig utspelats, och Nordamerika har delats upp i 13 distrikt.
Till en början kämpade rebellerna emot, men Huvudstaden vann, och för att statuera exempel utplånades Distrikt 13. Till minne av denna händelse utspelas varje år Hungerspelen. Från varje distrikt lottas en tonårspojke och en tonårsflicka att delta i spelen. I somliga distrikt ses det som en ära att få delta, medan deltagandet i andra distrikt ses som en dödsdom.

Hungerspelen är årets största TV-händelse, och det enda TV-program som helt säkert kommer att sändas, utan strömavbrott eller andra störningar. Spelet har bara en enda regel: Den som överlever har vunnit...
Till spelet hör en enorm marknad av sponsorer, styling och vadslagning och om publiken eller spelledarna tycker att det händer för lite så kan de plötsligt arrangera en naturkatastrof, såsom en eldsvåda, regnoväder eller något annat; allt för att publiken ska tycka att spelen är intressanta att titta på...

Katniss är bokens huvudperson, en tuff tjej som brukar smita utanför stängslet som inhägnar det område där det r tillåtet att vistas för att tjuvjaga så att familjen får extra mat, och dessutom plockar hon medicinalväxter som hennes mamma säljer i apoteket. Hennes lillasyster är hennes ögonsten, hennes allt i livet efter att fadern dog för några år sedan, och modern då tappade greppet om verkligheten och förlorade sig själv i sin sorg. Sedan dess litar Katniss inte på någon annan än sig själv när det gäller försörjningen av sig själv och sin syster, trots att modern har kommit tillbaks ur sin depression, och åter kan fungera någorlunda normalt så är tilliten för alltid förstörd.

Den dag det är dags att välja deltagare till årets Hungerspel hinner Katniss inte ens tänka efter, utan agerar automatiskt när det är hennes systers namn som ropas upp. Katniss springer fram och erbjuder sig som frivillig deltagare att ta sin systers plats i spelen. Detta har aldrig tidigare hänt i deras distrikt, som är ett av de distrikt som brukar lyckas allra sämst i Hungerspelen. När den pojke som ska delta ropas upp visar det sig vara en pojke som Katniss vet vem det är; han hjälpte henne och hennes familj när de var på väg att svälta ihjäl efter att fadern dött, och modern var som djupast nere i sin depression. Nu ska Katniss tävla på liv och död mot denne pojke, som tidigare har räddat livet på både henne, hennes mamma och hennes älskade lillasyster...



Jag tycker att Hungerspelen var en oerhört bra och lättläst bok!
Jag fastnade genast i den, och sträckläste den på bara ett par dagar. Nu vill jag bara veta hur det går för huvudpersonerna!

När jag var fem år gammal så hade jag en kompis som var ett år äldre än jag, och jag blev väldigt avundsjuk på henne när hon fick åka till lekis och lära sig att läsa. Jag talade om för min mamma att jag också skulle lära mig att läsa, och satte mig i en avskild vrå med en bok. -"Jaha, det var väl roligt, lycka till!" Svarade mamma (som var upptagen med något annat), lagom pedagogiskt...

Döm om hennes förvåning när jag en stund senare kom tillbaks med boken och meddelade att -"Nu kan jag läsa!" , och även bevisade för henne att jag faktiskt hade lärt mig att läsa, helt själv, av ren envishet!

Där grundades mitt stora intresse för böcker och läsning, och på den vägen har det sedan fortsatt.
När jag började i skolan "på riktigt" kom jag hem och frågade mina föräldrar varför barnen läste så konstigt (mmmoooorrrrr äääärrrrrr rrrrrraaaaarrrrr) - så hade jag aldrig läst; jag plockade bara fram alfabetet ur mitt långtidsinne, och läste rent omedelbart.

Jag slukade tidigt alla böcker jag kom över, och eftersom jag bodde på landet var den stora höjdpunkten när bokbussen kom till byn!
Jag kunde dock aldrig förstå varför de inte hade några Kitty-böcker, eller Vi Fem, eller något annat ur Wahlströms serie med gröna och röda ryggar; det är något jag fortfarande tycker är oerhört fånigt; all litteratur som inspirerar människor är enligt mig lika bra, oavsett om det är deckare, barnböcker eller böcker skrivna av en nobelpristagare!

Numera slukar jag (nästan) lika gärna en vetenskaplig rapport som en biografi eller en roman, vilket har lett till att jag ända sedan jag tog min examen som sjuksköterska 2002 nästan hela tiden har läst någon kurs vid sidan om mitt heltidsarbete; jag har hela tiden en önskan att lära mig något nytt, och det kan lika gärna handla om civilbefolkningens förhållanden i Gaza som hur det är att leva med Aspbergers syndrom eller något annat..:)

Jag har dessutom nu i höst äntligen lyckats komma igång med en annan gammal dröm; jag har startat en bokcirkel, där jag och tre fantastiska tjejer till (Malka, Linda och Okyee) träffas var 3:e-4:e vecka och läser, samt diskuterar kring den bok vi har läst.
Inom denna bokcirkel har vi kommit fam till att det vore en jätterolig kringaktivitet om vi dessutom kunde få vara Bokmässans Bloggambassadörer 2012!

Nu har jag skickat in min intresseanmälan, glöm inte att göra det ni också, tjejjer!

Författare: Lisa Genova.

Alice Howland är 50 år och professor i psykologi samt lingvistik på Harvard. Hon är känd för sitt extraordinära minne, så därför är det ingen som märker när hon (precis som alla andra) börjar tappa ord eller glömma namn ibland. Ingen utom hon själv; Alice inser att detta inte är normalt och bokar, efter att ha dragit ut på det ett tag, en tid hos sin husläkare. Husläkaren vet inte riktigt vad det kan röra sig om, så Alice ber att få komma till en neurolog. Där får hon efter bara två träffar diagnosen tidig Alzheimers sjukdom.

Hur ska Alice kunne berätta för sin man, sina barn och alla sina kollegor på Harvard att hon sakta men säkert kommer att förlora sitt intellekt, allt som är hon??
Kommer hon att förstå när det är dags att sluta att arbeta? Hon älskar sitt arbete, och definierar sig till stor del genom det. Därför vill hon givetvis kunna arbeta så länge som möjligt, men inte för länge; hon vill inte börja missköta sig, och bli till åtlöje på universitetet!




Fortfarande Alice är en fantastisk bok, som beskriver hur det är att insjukna i Alzheimers sjukdom, och som på ett fantastiskt sätt beskriver den successiva förändring den Alzheimerssjuka upplever. Den beskriver även olika sätt som anhöriga kan reagera och hantera sjukdomen på, och visar att här finns inget rätt eller fel; här handlar det bara om att överleva...

Jag kan verkligen varmt rekommendera boken till alla som på något sätt kommer i kontakt med demenssjuka människor, och alla som är intresserade av hur det mänskliga psyket fungerar!!!

Författare: Carrie Ryan.

Marys värld är liten; sedan återkomsten är hennes by helt isolerad ute i De Vassa Tändernas Skog, där de oheliga huserar fritt. Ett stängsel skiljer byn från skogen, och det går inte att se något annat än skog, även om man klättrar upp till byns allra högsta punkt...

Det är Systerskapet som bestämmer i byn, de lever och verkar i den stora katedralen, full av hemliga rum och vindlande tunnlar, som ingen vet vart det leder. När Marys mor försvinner och Mary ska ingå i systerskapet får hon en liten inblick i hur många och stora hemligheter systerskapet egentligen döljer för folket i byn...

Mary drömmer dock om något annat; ända sedan hon var liten har hennes mor berättat historier om havet för henne. Historier om vatten som sträcker sig så långt man kan se, och hus som sträcker sig ända upp mot himlen...



Jag gillar zombiefilmer, men har faktiskt inte läst så många zombieromaner förut. Jag gillar De vassa tändernas skog. Den är lättläst och spännande, och hela tiden får man följa Marys drivkrafter i form av den starka längtan efter havet och känslan av att allt ska bli bra bara hon och de hon älskar kan ta sig dit.

En annan stark drivkraft är kärleken; till familjen, till vännerna och till männen. Men hur skiljer man de olika kärlekarna åt, och spelar kärleken mellan man och kvinna egentligen någon roll, när en hel generation nästan blivit utplånad, eller är det sant som Systerskapet säger, att det viktigaste är mänsklighetens överlevnad, och de enskilda människornas känslor inte spelar någon roll?

Hur stark kan egentligen kärleken vara? Hur reagerar man när ens älskade blir ohelig; kan livet bli så innehållslöst att man själv väljer att bli ohelig, för att få vara med sin älskade? Är de oheliga medvetna om varandra? Hur länge är de egentligen medvetna om människorna, annat än som föda?

Är det rätt att den som blivit smittad ska ha ett val; att dö eller förvandlas till ohelig? Är man vid sina sinnens fulla bruk i det läget?

Det är många frågor som väcks och ställs till sin spets i boken, och jag har inga svar på dem, men de tål att tänkas på...

Tusen tack igen till Jonny på Swedish Zombie, för denna fina vinst!