Maritha

"Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!"

Psykiatriveckan: Bemötande vid självskadebeteende

Kategori: Eftertanke

Kvällens föreläsning på psykiatriveckan handlade om bemötande vid självskadebeteende. 

Föreläsarna kom från DBT-teamet vid den vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Falköping,  och arbetar med patienter med olika typer av självskadebeteende. 

Det var en otroligt bra föreläsning, där vi fick mycket tankeväckande kunskap med oss. Det viktigaste är att visa respekt och nyfikenhet,  och att låta den som självskadar sig behålla kontrollen och ansvaret. 

Var inte rädd för att ställa frågor:
Hur kom det sig att det blev så här?
Hur ofta skadar du dig själv?
Hur mår du?
Har du någon att prata med?

Så många som 40% av alla högstadieungdomar har någon gång självskadat sig - sätt det emot att 28% av högstadietjejerna någon gång har rökt en cigarett! För många handlar det dock om att testa, som en del av en ungdomskultur, och detta skall inte "psykiatriseras". Fråga även dessa ungdomar hur de mår, varför de självskadar,  vad syftet är och hur det kom sig att de började.

Även det utagerande beteendet att ständigt hamna i slagsmål, utsätta sig för olika typer av risker och exempelvis slå näven i väggen är självskadebeteende, även om det kan vara svårare att upptäcka och identifiera.

Ofta sägs det om patienter med självskadebeteende att de gör det för att manipulera personer i sin omgivning. DBT-teamets svar på det var att om jag känner mig manipulerad så ligger den känslan hos mig, och beror på att jag saknar verktygen att bemöta den andre (och kanske även att hantera mina egna känslor kring beteendet?). Utgå alltid från att den som självskadar sig gör så gott hen kan, i sin situation. Om jag inte har upplevt en sådan förlamande ångest att jag bara vill försvinna från jordens yta, vem är jag då att döma någon för hens sätt att hantera sådana känslor?





Kommentarer


Kommentera inlägget här: