Bitter bitch!
Kategori: Debatt
Genom diverse forum och bloggar märker jag att många av de som är lite äldre och har Fibromyalgi tenderar att vara väldigt bittra, och dessutom gärna skyller det mesta på sin sjukdom. Många verkar ha varit sjukskrivna en stor del av sitt yrkesverksamma liv, och på det viset blivit centrum i sin (och eventuella anhörigas) värld. Det tror jag inte är bra; det är alltid bra att träffa andra människor, se andras perspektiv och försöka att hålla sig så aktiv som möjligt trots att man har en svår sjukdom. Då inser man att andra har det värre, och att jag kanske till och med kan ha det bra, trots min sjukdom!
Jag förstår såklart att det är lätt att bli bitter efter att ha levt många år med en smärtsjukdom, särskilt om man isolerat sig och avböjt mycket på grund av att man har haft ont eller varit trött. Givetvis är det viktigt att inte pressa sig för långt, men ibland är det värt några dagars extra smärta och trötthet efter att ha träffat goda vänner eller gjort någon annan form av aktivitet!
Det är bara jag själv som har ansvar för mitt liv, och jag tänker leva de så fullt ut som jag bara kan - Jag vägrar att sitta hemma och tycka synd om mig själv, och tänker inte bli en bitter bitch!
För detta krävs det, i alla fall för mig och många andra, mediciner som hjälp. Jag bryr mig inte om att jag måste äta en del mediciner, så länge det innebär att jag kan leva livet! Somliga "äldre" damer med Fibromyalgi tenderar att se ner på oss yngre för detta, och menar att de själva aaaaldrig skulle ta mer om en Alvedon om de har riktigt ont. Där kan jag bara hålla med en klok person som sade att om Alvedon och liknande preparat hjälper så har de aldrig kännt hur det är att ha riktig smärta; den typen av förlamande, skärande smärta som gör att man inte tar sig ur sängen!
Idag är Fibromyalgi en klart avgränsad och definierad diagnos; man kan till och med se smärtan på MR! Tidigare var det mest en "slaskdiagnos", där man placerade alla som man "ville bli av med", och egentligen inte kunde hitta något fysiskt fel på. Jag har därför en känsla av att om man undersökte alla med Fibromyalgidiagnosen enligt dagens snäva kriterier så skulle inte alla kunna behålla sin diagnos; en diagnos som för somliga varit en snuttefilt genom livet...
"Jag försov mig imorse, och dessutom regnar det! - Rackarns Fibromyalgi!"
"Nej det kan jag inte göra - Jag har ju Fibromyalgi!"
Dessutom tycker jag att förvånansvärt många vet förvånansvärt lite om sin sjukdom. De frågar om någon annan någonsin har upplevt fenomen/symtom som man inte behöver läsa särskilt mycket för att veta är typiska för Fibromyalgi... För min del är det självklart att läsa på, och vara kunnig om min sjukdom, och hålla mig uppdaterad om nyheter; nya teorier, behandlingar och så vidare.
