Jag har nog aldrig sett en semifinal i Eurovision; jag har aldrig koll på när de går och jag har dessutom en förmåga att jobba. Ikväll lyckades jag i alla fall, av en ren slump, tajma in en semifinal för första gången.

Till att börja med så var jag inte det minsta imponerad; ljudet var riktigt risigt i den första låten; musiken hördes inte alls, och den stackars sångerskan hördes alldeles för mycket, med tanke på hur falskt hon sjöng och att hennes röst inte alls bar... Ljudet bättrade sig, tack och lov, allt eftersom, men framträdandena var ju för alltid förstörda för de stackare som uppträdde först... Där ser man en fördel med att uppträda sent i startfältet!

Detta svajande ljud ledde fram till min stora konspirationsteori för ikväll: Tänk om de manipulerar ljudet beroende på hur de vill att det ska gå för landet/artisten?! Ljudteknikerna/Värdlandet har ju här alla friheter, och vad är det som säger att de är renhåriga???

Jag tycker att konceptet med två semifinaler, där man skiljer på grannländer för att undvika "vänskapsröstning" är bra; har det alltid varit så?

Mina två favoriter ikväll var trots allt Finland och Norge, så jag hade i alla fall vänskapsröstat om jag hade fått, så det så! Men inte beroende på land, utan för att det var bra låtar!
Tyvärr så har ju Norges representant, vackra och duktiga Stella Mwangi, råkat ut för en del rasistiska påhopp. Jag håller helt med kommentatorn som konstaterade att ingen protesterade när en viss vitryss vann i Norges namn för två år sedan...





Jag konstaterar att Eric Saade har många konkurrenter; det finns många flickfavoriter och boyband wannabees, bland annat Rysslands bidrag, som framför ett bidrag av svenske producenten Red One, med svensk koreograf, svenska dansare och svensk kör...