Maritha

"De är på väg att bilda band. Jag är på väg till revisorn.

De dricker sin femte påtår svart kaffe och diskuterar vilka flickor i parallellklassen som gör vad med vem och kanske eventuellt även varför.

Jag överväger om det är möjligt att dra av en majblomma i deklarationen.

I min revisors ögon är jag visserligen punk eftersom jag bär min bokföringspärm i en plastkasse men bland gymnasisterna på kaféerna i Sofo är jag redan vid tjugofyra års ålder ett avskräckande exempel.

- En fest då det inte dansas till Staten & kapitalet är ju inte en riktig fest!

Ja, jag undrar hur det känns.

Det är ju ändå en kreddreduktion i nivå med ryktet om att Ulf Lundell brukade morgonpromenera genom Södermalm med gångstavar.

Sedan tittar jag på klockan. Kvart i. Jag samlar ihop mina kvitton och går.

När jag passerar bordet med de kåta gymnasisterna sneglar de upp och jag ler tillbaka, i vetskapen om att också de ska sambohandla en dag.

Och Ebba Grön är för övrigt Blondinbellas favoritband."



Den här krönikan väcker en hel del tankar hos mig, tankar kring att vi alla (förhoppningsvis) ska bli vuxna en vacker dag. Där har vi inget val. Vi har däremot ett val när det gäller vilken typ av vuxna vi vill vara.
Vill du vara en vanlig Svensson, som arbetar 08-17 måndag till fredag (om du inte har fått sparken, så här i finanskrisen), för att sedan komma hem och äta kvällsmat vid köksbordet innan du slår dig ner framför TV4-nyheterna. När de är slut går du och lägger dig, för att gå upp nästa morgon och göra samma saker om igen. 
Eller vill du välja att gå en annan väg?
Jag tror att det till viss del kan vara en generationsfråga; många av oss yngre (ja, jag räknar mig faktiskt fortfarande dit, trots att jag fyllt 30!) kommer nog att fortsätta att ha våra värderingar och vår livsstil hur gamla vi än blir. Jag tror tex att jag alltid kommer att lyssna mycket på musik, oavsett hur gammal jag blir, och jag tror inte att det kommer att ändras till dragspelsmusik bara för att jag fyller 70, utan jag tror att vår generation kommer att lyssna på punk, rock och indie ända in på ålderdomshemmet, och vi kommer att vägra att sänka volymen bara för att personalen klagar!
Glöm inte de tuffa punktanterna i videoklippet jag la in här häromdagen!

Vad vill jag egentligen ha sagt med det här inlägget?
Jo, bara för att man blir vuxen så betyder inte det att ma måste bli gammal och ålderdomlig!
Jag är 30 år och arbetar som sjuksköterska. På jobbet är jag väldigt ansvarstagande och effektiv, och jag tycker om att ta på mig nya arbetsuppgifter. Det beror väl till stor del på att jag måste få lära mig nya saker och ta mig an nya utmaningar, annars tröttnar jag och går vidare. Dessutom är jag och har alltid varit oerhört nyfiken och vetgirig, därför kombinerar jag mitt heltidsarbete med studier av olika slag; jag tycker om och har ett behov av att lära mig nya saker, helt enkelt!
Musik är, har alltid varit och kommer med all sannolikhet alltid att vara väldigt viktigt för mig, och jag älskar att gå på olika konserter och festivaler. Som 30-åring kan man kanske känna sig en aning malplacé på många av de festivaler som anordnas i vårt land, det har jag löst på det finfina sättet att arbeta på festival! Kombinera två olika nöjen; det är ju perfekt (ja, jag ser faktiskt arbetet som nöje också, jag tycker att man måste göra det, jag skulle aldrig stå ut med att gå till ett jobb jag inte gillade)! Man träffar oerhört många roliga och intressanta människor på det sättet; jag blir jätteimponerad och glad när jag möter damer och herrar i 50- och 60-årsåldern som har full koll på alla artister som spelar under festivalen, och diskuterar vilka de ska se: "Vi får ju bara inte missa Babyshambles spelning, det ska bli roligt att se om Pete Doherty lyckas fullfölja spelningen eller ej, jag kommer ihåg när de spelade för tre år sedan, då..."

Kort sagt: Man måste inte bli tråkig bara för att man blir äldre!
Man kan vara mogen och ansvarskännande, men ändå tycka om att ha roligt, och leva livet!

För övrigt så måste Joakim Thåström också tycka att det känns en aning upp och nervänt när Fredrik Reinfeldt festar till Staten och kapitalet, och Blondinbella diggar Ebba Grön...