Varar ärlighet längst?
Kategori: Debatt
Man kan tycka att kunskpen i världen skulle vara högre, och fördomarna mindre år 2009!
I artikeln står det också att Andreas inte fick något visum till USA, även detta pga hans smitta. Ska det verkligen vara så på 2000-talet, att den som har en blodburen smitta fortfarande inte ska få betraktas och behandlas som vem som helst, utan få stå ut med särbehandling och att folk behandlar dem som om de vore pestsmittade?!
Varken USA eller Ryssland har ju särskilt få personer med blodburna smittor, så vilka är de att förbjuda inträde i deras länder?
Diskussionen kan givetvis inte undgå att komma in på ämnet ärlighet: Om Andreas inte hade varit öppen med sin smitta hade problemet inte funnits! Hade det då varit bättre att han inget sagt, utan låtsats som att det regnade? Jag tror inte det; man måste trots allt se det i ett större perspektiv; för varje offentlig person som öppet kommer ut med att de är bärare av någon blodburen smitta eller multiresistent bakterie så ökar även kunskapen, och gemene man ser också att vem som helst kan drabbas; man behöver inte se nedgången och sjuk ut längre, eftersom man kan leva ett normallångt liv som "alla andra" tack vare de bra bromsmediciner som finns idag.
Jag och Helena har pratat mycket kring detta med bemötande när vi har haft våra föreläsningar på högskolan nu i veckan. Det gäller inte bara bemötandet av personer med blodburen smitta, utan även den som bär på olika typer av multiresistenta bakterier; tyvärr finns det mycket okunskap, som i sin tur leder till att dessa personer får ett dåligt bemötande; man ser inte människan utan bara smittan. Det viktigaste av allt är ju att inse att vem som helst kan råka ut för detta, både blodburna smittor och multiresistenta bakterier är något som vem som helst kan få, och därför får var och en tänka efter hur just du skulle vilja bli bemött om du blev bärare av en blodsmitta eller multiresistent bakterie?!
