Debatten rasar kring det aktuella programmet "Sanningens ögonblick", som visas i kanal 5.
Programmet går ut på att deltagaren får ett antal privata frågor som skall besvaras med sanningen och inget annat än sanningen. Samma frågor samt ett antal till har tidigare ställts medan deltagaren har varit uppkopplad mot en lögndetektor, så han/hon vet vilka frågor som väntar.

Min åsikt om det hela är den galma klyschan "Den som ger sig in i i leken får leken tåla".
Deltagarna har själva anmält sig till programmet och kan när som helst välja att avsluta sitt deltagande.
Vet man då med sig att det kommer någon/några frågor som man absolut inte vill besvara så är det bara att tacka för sig och gå sin väg, innan de frågorna kommer.

Frågorna verkar ju uppenbart vara skräddarsydda för varje deltagare, och vet man med sig att man har många hemligheter som man vill ska förbli just hemligheter så tycker jag att det är upp till var och en att inte anmäla sig till liknande program. Jag skulle själv aldrig göra det, just av den anledningen. Jag tycker inte att jag har några stora skelett i garderoben, men när de skräddarsyr frågorna sådär så vet man aldrig vad de kan få reda på...

Det pratas i media om "förnedrings-TV". På vilket sätt skulle det vara förnedrings-TV?
Genom att man säger sanningen om saker man har gjort/tänkt/sagt?
Om det är så förnedrande att berätta om saker man har varit med om så skulle man väl ha tänkt till innan man gjorde saken i fråga?
Själva handlingen i sig måste väl ha varit mer förnedrande än att berätta om det?

Vem är programmet egentligen förnedrande för; deltagarna eller oss som tittar, och som skäms bara vi hör de saker som deltagarna berättar om?

Nej, jag anser att den som är vuxen och myndig själv får bestämma över och stå för sina handlingar.
Om då någon väljer att få pengar för att vara med och berätta om sina erfarenheter i TV så är det upp till honom/henne, men kom inte och gnäll över att ni känt er förnedrade efteråt; ni visste precis vad ni gav er in i!