I sommar jobbar jag som vanligt lite grand för Bemanningscompagniet, eller Xtra Care som de nu heter, sedan de gått samman med ett norskt företag.
Jag jobbar för tredje året i rad i Lidköpings kommun, så jag börjar känna mig riktigt hemma här. I år jobbar jag nästan bara nätter på korttiden, jag tycker att det känns bäst att vara på ett enda ställe när man bara är där under en begränsad tid, och eftersom jag dessutom inte hittar så bra i Lidköpings kommun så är jag helst inte inom distriktssjukvården.
Korttiden passar mig bra; där har jag de boende under ett och samma tak, och eftersom jag var där förra året också så hittar jag hyfsat bra när det är något jag behöver.

Inatt är den enda natten som jag inte är på korttiden, utan på de övriga äldreboendena i kommunen. Det som genast slår mig är det enorma ansvar man har som ensam sjuksköterska på natten, med ansvar för kommunens alla äldreboenden (totalt nio stycken). Dessutom så är det nytt för i år att det inte finns någon sjuksköterska som jobbar inom hemsjukvården på natten, utan jag har ansvar för även de vårdtagare som bor i hemmet och behöver hjälp nattetid. Det finns en distriktssköterska som har jour i hemmet, men henne/honom vill man ju inte väcka om det inte är absolut kris.
Alltså står jag på natten helt ensam med ansvar för nio äldreboenden samt alla som har hemsjukvård och eventuellt behöver hjälp på natten! Det vill till att det är lugnt, och att inget händer... Det är ju som någon undersköterska sa igår kväll, att det räcker ju att det är en dålig patient i ena änden av kommunen och att någon annan samtidigt ramlar inne i sta'n, som ligger ca 4-5 mil bort eller ännu värre, i andra änden av kommunen; då kan det vara upp till 9-10 mil att köra för att ta sig dit och hjälpa dem... Man kan bara hoppas att det inte händer något sådant!